Swedish Radio Supply AB
SRS NEWS Letter
2006 11 30
HEJ Mejlingslistan
Dagens tema är: Ännu mer om Störningar
Varför är 75% av alla FM stationer undermodulerade och 75% av alla SSB stationer övermodulerade?
Vad är de för skillnad på IC-756PRO ??
Överstyr SSB mottagaren utan AGC.
Pep effekt vid konstlaster och antenner.
Problem med koaxialkontakter
Klassiker, DRAKE line.
Bredbandsvertikal från SRS
Att störa annan tjänst
Att fasa ut störningarna
Lite mer om ATLAS 210
Bygg en dipolstack
Kolla in hemma hos SM5SUH
Jakten på den försvunna sladden.
Amatörradiokurs i Karlstad.
Mygla
Leoniderna
Detta brev
Något av innehållet blir ännu mer om störningar, kanske några tips att få bort dem.
Svårt att löda kontakter.
En klassiker igen.
Plus mer som jag tänker ut efter hand….
Vi närmar oss vintern med stora steg, innesittande och radio även på kvällarna. Men banden är sig inte lika, mer störningar och mer brus.
Skall det fortsätta med den här farten med störningsökningar, kommer vi inte att kunna nyttja radio om några år.
Hög tid att börja bli störningsbekämpare. Jag tror att vi måste ha en väldig massa störningskunskap för att ha en chans att värja oss mot all plastelektronik.
För att göra detta krävs kunskap, experimentvilja och en väldig massa drivkraft, incitament med ett fint ord, störningsincitament, morötter enligt ordboken.
Vad vi kan vänta oss är att vi snart går in i nästa solfläckscykel. Kan det möjligen gå åt rätt håll lite lite lite nästa år tro? Kanske vaknar banden.
En solfläckcykel brukar vara snabbare upp än nedgången. Vi kommer snabbt att märka av om det börjar gå uppåt igen. Första och andra åren på en uppgång kan vara mycket dramatiska.
Se därför till att ha grejer i trim för den närmaste framtiden.
Men det blev rätt fullt denna gången oxo, vi får fortsätta med störningsbekämpning även nästa gång.
Mitt problem är nu att redan nästa nyhetsbrev är för stort, 30 sidor.
Vad skall jag göra?
Börja med varje vecka igen, eller göra större brev?
Kanske ett stort jul brev.
Eller skall jag skippa en del texter?
Vad tycker ni?
Tål ni så långa?
Jag vill ha med mer ICOM fakta, men mycket inom tekniken är viktigt för att förstå radioapparaternas egenskaper.
De här skrifterna kommer sig av att jag ibland svarar på tekniska frågor, ibland är svaren allmänt intressant att ta upp här, och blir då en text även här. Andra skriver jag hemma framför radion när jag hör saker som det pratas om.
Vad är det för skillnad på IC-756 och 756PRO?
Jag får ofta frågan. Det fantiseras och spekuleras frisk om saken på banden. Så då försöker jag reda ut saken här, och hoppas därmed slippa göra det för varje som frågar.
756 kom redan 1996, dvs den är nu 10 år gammal.
IC-756PRO kom 2000, PROII 2002 och PROIII föddes 2003.
Det börjar förekomma en och annan 756 på begagnatmarkanden och det uppstår frågor.
IC-756 hade en enfärgad bildskärm, (Svartvit som är blåaktig).
IC-756 hade vanliga mellanfrekvenser med kristallfilter, man kan säga att den är lite släkt med IC-775DSP.
Man kunde köpa till extra CW filter både på 9 MHz och 455 kHz mellanfrekvens. Sista MF en låg sådan, 36 kHz, vilken matade en DSP enhet.
Denna DSP gjorde de olika detektorerna, och alstrade sändarens modulering. Den kunde även ge dynamisk brusreduceringen och några LP och HP filter. Den kunde även ge tre smala CW filter, samt notch.
Passbandstuning görs analogt i IC-756, med hjälp av två mellanfrekvenser och de ingående kristallfiltren. DSP alstrar möjligheter till tonkontroller för RX och TX.
IC-756 har två mottagare och en mellanfrekvens, dvs den använder samma filter och trafiksätt för båda mottagare. Båda mottagare har samma höga klass, och är faslåsta till samma referens.
Båda mottagare har varsina lika rena och fina PLL enheter.
IC-756PRO har färgskärm, och avsevärt fler möjligheter till signalbehandling.
IC-756PRO har nu kommit i tre versioner. Skillnaderna mellan versionerna är stegvis uppgradering av mottagarens storsignalegenskaper i första hand.
PRO modellerna har inga filter som bestämmer bandbredder i de analoga mellanfrekvenserna, utan DSP gör större delen av mottagarens signalbehandling.
I en PRO behöver man inte köpa filter, man gör de filter som man vill ha för varje trafiksätt.
Efter skapandet av bandbredd har man tre snabbval. Exvis CW 150, 250 och 800 Hz. Eller för den som vill ha smala, ex vis 50, 100 och 200 Hz.
Filter, mellanfrekvensförstärkning, AGC, Passbandstuning, de olika Notchfiltren, detektorer, ja nästan allt, görs av den ytterligt avancerade DSP enheten.
Vid TX används DSP åt andra hållet, den lämnar en färdig SSB, CW, AM eller FM signal som bara blandas upp till signalfrekvens och förstärks. Inga analoga filter i sändaren!
Sammanfattningsvis är det således en väldigt stor skillnad på en 756 och en 756 PRO.
De går inte alls att jämföra trots att de ser ganska lika ut och heter nästan samma.
Vilken är bäst då??
Klart att IC-756PROIII är bäst. Vad hade du väntat dig för svar på den frågan.
Men jag brukar försöka motivera mig och här är några argument som säger att IC-756PROIII är bäst.
IC-756PPOIII har en DSP som med stor noggrannhet och kraft gör en otroligt massa jobb med filter och de system som analoga riggar inte kan ens komma i närheten av.
IC-756PROIII har den mest välutvecklade ingångsdelen, med högsta dynamiken och bästa Imd egenskaperna. Troligen den bästa HF mottagaren någonsin efter IC-7800.
IC-756PROIII har ”alla” filter. Till IC-756 måste man köpa kristallfilter.
Färgskärmen ger IC-756PROall ger en helt fantastisk överskådlighet på alla inställningar och funktioner, dessutom är IC-756PROall trevligast att se på.
En IC-756 svartvit är dock en bra rig, med tanke på priset man kan få en beg. sådan för är det en verkligt fynd.
Display problemen med IC-756.
Ryktet går, och det är bäst att avliva detta nu.
Det är sant att det har hänt att det blir fel på displayen på den första svartvita IC-756.
Det som händer är att det blir en linje döda pixels, de kan bli vita eller gula som en hel linje tvärs över skärmen.
Detta har hänt i några exemplar i SM.
Läser man på nätet och lyssnar på rykten, låter det som hela värdens displayer på IC-756 går sönder helt vilt.
Vi har totalt köpt hem 10 st, dessa är nu använda i hela Norden, dvs OZ, LA, SM, OH, samt de baltiska länderna. Vi talar om ett par procent trasiga LCDer.
Problemet är därmed ganska litet.
Dock inte så kul för den som drabbas. Då en sådan LCD kan vara dyr.
Skillnaden på de nya är att de har en mycket kraftigare plåtomslutning. Den plåt som håller fast LCD glaset mot kretskortet och ger konakt via gummisträngar. Kraftigare sådan plåt ger bättre tryck och därmed en luftätare konakt till LCD glaset.
Det är inte omöjligt att det går att spänna efter och förstärka den äldre modellen.
Det är knappast troligt att det blir fler fel nu efter så lång tid, bedömningen är att de som ännu funkar kommer att stå sig i många många år.
Någon LCD TFT skärm till IC-756PROall har vi inte använt än, de ligger och väntar i våra reservdelshyllor.
Nyheter från ICOM
Nyss hemkomna från Osaka och ICOM Japan berättar SRS medarbetare om en outtröttlig ström av nya apparater.
Efter hand blir dessa nyheter officiella och jag kommer att berätta om dem.
Men det är roliga saker, saker värda att vänta på, saker som gör att man inte bör göra misstaget att köra andra fabrikat.
Som sagt under våren kommer nyheter att redovisas en efter en.
Spännande samarbete med Kenwood i ämnet digital amatörradio.
Vilket amatörradioföretag blir kvar överhuvudtaget i Japan när dom avreglerar bankväsendet?
Vem köper upp vem?
Solfläckscykeln
Har det vänt?
Ökar solens aktivitet nu?
Nog ser det ut som att man kan dra den slutsatsen.
Kolla här: http://www.dxlc.com/solar/
Rulla ner till ”Monthly solar cycle data” så finner vi att förra månanden var den med lägsta siffrorna och att det har ökat lite i November.
Kanske är det svårare att tolka detta än så här, men det borde vara dags nu.
I så fall bör det höras en rejäl skillnad redan nästa vår och sommar.
Uppgången är ju brantare än nedgången och en liten skillnad kommer att upplevas dramatiskt.
IC-7000 har sidetone vid SSB
Eller medhörning, som innebär att man hör sin egen röst vid sändning om man slår på monitorfunktionen.
Detta är en funktion som man bara finner på betydligt större och dyrare riggar.
Använder man headset är det skönt att höra sin egen röst, lagom starkt i lurarna. Det blir så tyst annars.
Många har saknat funktionen i IC-706all.
Nivån går att justera, liksom att den går att låsa eller inte låsa till volymkontrollens läge.
Och 75 % av alla FM stationer undermodulerade?
Det är väldigt vanligt att man med SSB stationer kör för mycket pådrag, klippning, processing och alldeles onödigt mycket mikrofonförstärkning.
Det låter onödigt illa från många. Visst kan man ha lite lagom processing på, det gör bara signalen lättläst i brus och QRM.
Varför är en stor del av alla FM stationer alldeles för svagt modulerade?
Kanske för att man vid SSB ”ser” uteffekten, man sitter och pratar upp mätaren och har inte ”råd” att förlora något i uteffekt.
Vid FM syns det inte hur man modulerar, man pratar i mikrofonen och allt sker tyst och osynligt. Det verkar som om man tror att allt är helt automatiskt. Man tror att det ordnar sig även om man sitter och mumlar med micken flera dm från munnen.
Visst har en FM station en modulationsbegränsare, som minskar dynamiken och jämnar ut om man pratar högt eller lågt. Egentligen finns god marginal, men för det mesta låter det alldeles för svagt ändå, som om man sitter med mikrofonen två tre decimeter från munnen.
Allt detta kan möjligen accepteras, men varför ber man inte om rapport, eller påpekar för den som är alldeles för svagt modulerad.
Ibland hör man att någon startar en repeater och ett snabbt nästan ohörbart tal, svagt nere i bruset, han hörs knappast. Dvs inget att ens försöka svara om man skall lyssna i bilen.
Det kanske behövs lite tänk, för att låta rätt på respektive moduleringsform.
Se till att tänka lite på hur du låter, kanske har kompisarna svårt att höra dig? Eller tycker att du låter apa.
Det är dock lite svårt att bedöma och ge rapport om hur en FM station låter. Den kan låta alldeles utmärkt men vara för svagt modulerad.
Det är därför svårt att ge goda rapporter, fråga därför om skillnader särskilt från de som lyssnar mobilt.
Ibland hör man hur en SSB station minskar mikrofonförstärkningen, det låter precis lika???
Varför? Jo han hade för mycket pådrag och ALC försöker tillrättalägga det hela. Hjälp ALC och riggen så att den inte behöver justera mer än nödvändigt med sin ALC.
Tänk på att FM skall avlyssnas i bilen där det finns brus, både störningar, flutter och akustiskt brus som gör sitt för att försöka dränka en svagt modulerad FM signal.
Varför finns ingen modulationsindikator på en FM station?
Det vore väl perfekt, ja men det har ju aldrig funnits……
Inte kan man komma med något nytt som en modulationsindikator inte.
Det skulle ju revolutionera FM trafiken.
Bygg en själv då!
Visst har du en äldre FM station att öva på, koppla in en liten VU mätare, vid modulatorns sista steg, före deviationstrimpotten.
Kommer ni ihåg hur jag tidigare i höst beskrev ICOM jaktradio, och att den har ett Wisper mode. Ett särskilt trafiksätt för jägaren som talar väldigt tyst i skogen.
Ett steg på vägen mot bättre kontroll av FM moduleringen.
Men om han pratar jättetyst och med radion nere vid magen blir det fel i alla fall.
Varför finns inte deviationsmätare hos radioamatörer?
Man har effektmätare, Pep mätare, SWR mästare, men en deviationsmätare är helt försummat inom hobbyn.
Hur kan det bli så??
Är det svårt att bygga en, är de dyra att köpa?
Att göra en primitiv sådan är enkelt, bara att koppla en VU meter till LF uttaget på en mottagare, att kalibrera den är svårare, men man får en uppfattning om en motstation och sin egen deviation.
Eller varför inte koppla in oscilloskopet på FM-mottagarens LF. Då ser man toppvärdet och kan lätt bedöma om mna pratar för högt och får för mycket klippning, eller ligger nära klippnivån.
Nog har det genom tiderna förekommit deviationsmätare som byggprojekt.
Vi har fördelen som radioamatör, att en deviationsmätare bara behöver kunna mäta på en enda frekvens, ex vis 145,500 MHz, ett kommersiellt instrument måste kunna mäta på alla frekvenser där det förekommer FM.
Det förekommer deviationsmätare som begagnade instrument, på loppisar, Tradera etc.
Bygg om din gamla kristallrigg, och ge kompisarna deviationsrapporter.
Varför finns inte deviationsmätare som amatörradiopryl att köpa, ex vis från de som tillverkar tillbehör? Bra fråga….
Ett svar är väl att det aldrig funnits, och vem vågar komma med något nytt?
Ett annat svar är väl att ingen skulle köpa dem. Kunskapen om vad det är för något är för låg.
Ett bra förslag för den som vill starta en egen tillverkning och sälja på internationella HAM marknaden.
Jo, det finns en, MFJ har gjort en deviationsmätare, men den ligger kvar på SRS efter 15 år, ingen köper ett sådant instrument.
Vad är de för skillnad på deviation och micgain?
Detta tar vi nästa gång....
IC-7000 har VSC
Voice Squelch Control
Det betyder att apparaten har en detektor som analyserar om den hör mänskligt tal eller bara brus.
Genom att slå på VSC får man tyst passning, ungefär som man använder en brusspärr.
Skillnaden är att VSC öppnar för tal oavsett signalstyrka. Den öppnar inte för störningar bärvågor eller Morse signaler.
Man kan kombinera brusspärr och VSC om man vill.
VSC fungerar även på AM och FM.
Det gör att den inte öppnar för en omodulerad bärvåg på FM.
VSC finns även på några av de stora riggarna från ICOM.
VSC har funnits på ICOM marina HF stationer sen länge.
VSC arbetar genom att detektera stavelserytmen på tal, c:a 3,15 Hz.
VSC är givetvis inte helt hundraprocent säkert, den tjuvöppnar ibland på störningar som liknar tal, den har oxo en viss fördröjning, den behöver några stavelser innan den bestämt sig för att det är tal.
Men den ger en avsevärd bekvämlighet vid passning efter svaga eller starka telefonisignaler.
Alla vill låta bra, men varför bryr man sig inte om hur FM signalen låter?
Kanske för att det inte går att göra något åt det, som det gör i en SSB station.
Det finns nästan aldrig mikrofonförstärkningskontroll i en FM station. Det finns ingen indikering på modulationen på en FM station.
Varför är det så här? Det borde väl kunna finnas en liten indikator som visar att man pratar lagom nära och med lagom styrka vid FM.
Kanske finns inte lagom i andra språk, en del säger ju att lagom är ett typiskt svenskt ord.
Nej jag tror att skälet till att det inte finns micgain eller modulationsindikator på en FM station är att det alltid har varit så….
Hur skulle det se ut om ett fabrikat började sticka ut med att ha en modulationsindikator på riggarna, nej sådana nymodigheter kan man inte ha.
Men det är inte så svårt att få rapport och lära sig tala på rätt sätt.
Att låta bra inom amatörradiohobbyn är ett experiment.
Experimentera mera!
AGC går att välja mellan: off, snabb, mellan och långsam på IC-7000
Man kan i AGC menyn välja vilka tider dessa skall motsvara.
Off använder man vid ex vis mätningar av mycket svaga signaler. Man sätter en Voltmeter på högtalaren, (ev VU meter) och kan på så sätt se nivån på signaler under AGC tröskeln. Vill man mäta med denna metod, eller lyssna utan AGC måste man givetvis använda den manuella HF förstärkningen. (RF-Gain)
AGC tiderna kan man välja mellan 0,1 till 6, (8) sekunder.
AGC off kan även användas om man föredrar att använda manuell RF Gain. Det gör man om man har för vana att lyssna så, eller i vissa störningsfall.
Exvis har man starka störningar kan man då låta mottagaren bli överstyrd av störningarna och på så vis höra signaler som annars AGC skulle ha dragit ner känsligheten för.
Man kan kalla avstängd AGC för en form av signalbehandling, som dock kräver lite trixande.
Långsam AGC använder man vid SSB o Morse (CW mode) om man vill ha en lugn o stillsam mottagning med god ljudkvalitet.
Snabb använde man om man har bråttom, kör test, eller lyssnar på flera stationer med olika signalstyrka.
Lagom AGC tider som grundinställning
Vid ny apparat är AGC tiderna inställda till vissa defaultvärden, (grundinställningar).
De gör att riggen kan användas utan att läsa manualen, men man kan göra riggen mer användbar och mer personlig genom att studera AGC tidsinställningarna.
Här är några rekommendationer som jag trivs med:
SSB, (LSB och USB), Slow 6 s, Medium 2 s, fast 1 s.
CW (vid Morse trafik), Slow 4 s, Medium 2 s, fast 1 s. grundinställningarna är alldeles för snabba och ger o en ”flåsig” mottagning.
AM, Slow 2 s, medium 1 s, fast 0,5 s. Deafualt värdena är väl långsamma, snabba används vid VFO rattning, slow vid lyssning på starka stabila AM stationer som då ger minsta distorsion.
RTTY, vid RTTY och Baudot koden används mycket snabba tider, 0,1 – 0,5 s.
RTTY som körs med AFSK i SSB mode och D (data), då gäller snabba tider, ex 0,2 – 1 s.
Klart är att AGC tiderna är föremål för ganska olika tyckande, det visar skillnaden mellan mina tider och Default tiderna.
Det är mycket viktigt att du själv lär dig detta och försöker finna dina inställningar.
Utan AGC, dvs med AGC off, kan du överstyra mottagaren.
Om du inte använder RF-Gain.
Men gör då det!
Prova att överstyra mottagaren.
Den går inte sönder men det kan låta illa.
Då kommer mottagarens MF, att helt enkelt amplitudbegränsa insignalerna, klippa dem.
Detta kan man, trots att det låter illa, vända till en fördel.
Man kan låta mottagaren klippa störningar och brus och i vissa fall kan man med den metoden lyckas höra det som annars är svårt.
Användbart vid Morse i CW läget eller vid SSB.
Som bekant är det med hjälp av klippning, eller amplitudbegränsning, som FM mottagaren får bort amplitudstörningar.
Med lite distorsion kan du i vissa fall tillämpa klippning i mottagaren vid SSB och CW.
Det kräver givetvis att du kan dina rattar på radioapparaten.
Överstyrning av mottagaren med avstängd AGC är en möjlighet till signalbehandling.
Prova den möjligheten. Det ger nya erfarenheter.
En del rattar behöver tydligen aldrig användas….
Kan man ibland höra på banden.
Man kan fråga sig varför de sitter där då?
Eller kan det vara så att ägaren, radioamatören, inte vet vad de är till för, och vågar helt enkelt inte röra en viss ratt.
Jag har hört de som inte vågar röra PLATE, eller TUNE ratten, ”den ställde dom in i Karlstad och den har jag inte vågat röra sen dess”. Jo det är sant.
Så kunde det vara förr, när det fanns sådan funktioner. Så även de äldre ”riktiga” radioamatörerna, som kan Morse, var inte heller fulländade….
Idag hör man någon som inte vågat röra RF-Gain, eller Mic-Gain, kanske aldrig ens vet att det finns en VOX-gain, Antivox etc.
Visst är det dåligt att man inte ens vågar, eller inte ens har intresse att lära sig vad ratten är till för.
Hobbyn är ju för att just experimentera och då skall man väl experimentera med just dessa funktioner, utveckla sig själv, lära sig kolla, testa prova.
Eftersom en amatörradiostation är avsedd just för radiotekniska experiment är den försedd med funktioner och reglage för just möjligheten att experimentera.
Det finns skäl till att dessa rattar finns.
Det finns inga skäl att inte röra dessa rattar.
Det är slött att inte lära sig deras funktion.
Ännu slappare är att briljera med den okunskapen.
Hur många vet vad PLATE är? Eller Antivox.
IC-7000 har en massor av minnen
Den har två rattar, koaxialmonterade som gör att inställningar av minne blir mycket praktiskt.
Ytterratten väljer minne och inneratten väljer bank.
0-99 och fem banker, A-E, samt tre bandgränsminnes par, plus call minnen.
Med minnena praktiskt arrangerade behöver du aldrig gå ur minnesmode.
Använd ex vis A1-99 för HF frekvenser, ex vis 1, 1830 kHz CW, 2, 1845 kHz LSB, 3, 1960 kHz LSB, etc.…..
Använd sedan minnena B1-99 för AM BC stationer, ex vis 1, 1008 kHz AM, 2, 1440k Hz AM etc.….
Sen kan man köra minne C1-99 för FM på VHF ex vis repeaterkanalerna på minne 1 – 10 med duplex subtoner etc. inlagrat.
Med innerratten väljer du då HF, BC, FM, etc….
Det kan i början tyckas krångligt att hålla reda på så många minnen.
Det är inte så, men man kan behöva träna lite, skriva en lista på sin favoritfrekvenser och börja strukturera upp ett minnes system.
Jag rekommenderar verkligen att försöka kämpa lite med knappar o manual för att komma igång med minnena.
I det tekniska provet för amatörradiocert ingår lite kunskap om elektriska storheter.
Ström, spänning, effekt och energi.
Energi mäts i Joule, J, en J är lika med en Watt sekund. (SI enheter)
Man brukar mäta energi i kWatt timmar, kWh.
En kWh är då lika med 3600 kJ.
Dagsbehovet av energi för en människa är c:a 8300 kJ vilket då är 2,3 kWatt timmar.
För att vi skall kunna arbeta, tänka och hålla värmen i ett dygn krävs mat motsvarande 2,3 kWh.
Kunde vi ladda kroppen från vägguttaget skulle dagens energi kosta en krona….
Skall vi driva oss på mat och dryck kostar det minst 50 kronor per dag.
Storheter och enheter
Orden förekommer då och då.
En storhet är något som går att mäta, ex vis Spänning, ström, effekt, elektriskt motstånd avstånd etc..
En enhet är vad man mäter med, ex vis meter, Ohm, Volt, Joule, Watt etc.
Varför mäter man med Pep på en konstlast eller antenn?
Jag skrev i ämnet förra veckan, där vi kunde konstatera att förr använde man Pep som input och fick höga watt per dollar kvoter.
Men det är ett större fenomen än så.
En antennavstämmare eller en konstlast kan vara specad i 100 Watt CW och 500 Watt Pep.
Stor skillnad, vad skall man tro, hur mycket tål burken egentligen???
Så här kan antenner vara specade, ex vis en trebands USA-gjord Yagi. Tål 300 Watt CW och 1000 Watt Pep.
Vid pep värdet menar man ibland ineffekten på den sändare som skall belastas med konstlasten eller antennen i fråga.
Dvs du får lägga 100 Watt på konstlasten, men använda en sändare som har 500 Watt Pep ineffekt på den. Dvs kanske, eventuellt 200 Watt Pep uteffekt.
Konstiga sätt att mäta på va????
Watt per dollar igen.
Endast i USA mäter man så.
Men det kan även vara så att man menar Pep på uteffekten, och skälet är att en SSB signal har ett lägre medelvärde, dvs den effekt som värmer upp konstlasten, därför kan man köra med högre effekt Pep än CW.
Obs att i de här fallen betyder CW bärvåg och inte Morse eller telegrafi.
Men det kan betyda Morse, och då blir bärvågseffekten en faktor 0,5 igen. Dvs CW 50 Watt, Morse 100 Watt Pep 400 Watt, eller Pep uteffekt 200 Watt.
Visst vore det bra med en standard på det här.
Hur skall då en nybörjare kunna veta allt detta??
Fläkten i IC-7000
Är väldigt diskret, den syns tydligt under locket och högra luftgälarna. En axialfläkt med en diameter på c:a 50 mm.
Den är gummimonterad och gummitätat mot locket för att för minsta möjliga väsen av sig. Mycket välgjort.
Fläkten har fyra olika driftsätt.
Fläkten styrs av CPU, vilken fattar sina beslut från flera temperatursensorer, och från PTT knappen.
Vid RX kan fläkten starta i lågfart om det blir varmt i apparatlådan.
Vid TX går den alltid sakta och stannar vid RX
Vid TX om temperaturen gått upp stiger fläkt varvet och den fortsätter att snurra sakta i RX
Blir det ännu varmare kommer fläkten att gå fort både i TX o RX.
Luftflödet från fläkten, sugs in där man ser fläkten, luften fördelar sig sedan i hela apparaten och kommer ut i öppningar på sidorna och som mest på baksidan där då luften passerat kylflänsarna.
Kylflänsarna är i IC-7000 inbyggda och sticker ut lite på baksidan.
Fläktluften blåser över och under alla kretskorten. Chassits mellangods är huvudkylaren, d.v.s. mitt i apparaten.
Jag har lagt bärvåg mot konstlast o kan bara konstatera att den är minst lika robust som IC-706all, ös på bara med full gas, IC-7000 tål det.
Det verkar som IC-7000 fläkten är lite tystare än den i IC-706all.
Under sommarens lyssning på 3,7 MHz bandet har jag hört en del mer eller mystiska och ovanliga problem som dryftats om koaxialkabel.
Någon hade vatten i koaxen, en annan hade diodverkan i sin koax, medan andra hade problem med dåliga anslutningar.
Det här med diodverkan var underligt, den radioamatör jag hörde berätta om saken hade en begagnad större koax, en sådan med massivt ytterhölje och närmare 20 mm diameter.
Det brusade när han använde kabeln på VHF eller UHF, en koax som tillför brus…
När han sedan efter många om och men mätte resistansen mellan skärm och innerledare fanns där ett motstånd, och inte nog med det, om han polvänder mätinstrumentet var motståndet olika. Diodverkan…Det verkar vara så att det fanns ett brännsår i kabeln på något ställe, ett överslag som förkolnat isoleringen, dielktrikat mellan skärm och mittledare. Med en ny kabel av RG-213 typ hördes plötsligt stationer…En otrolig historia som man knappast tror är sann, men som gör att man får vara på sin vakt med begagnade koaxialkablar även om de ser fina och stora ut.
Vatten i koaxen då? Hur kan det bli det?
Endera rinner det in vid regn där den är öppnad och kontakterad, bristfällig tätning. Det är fullt möjligt att vatten kan rinna in mellan plast och skärm.
Vad får det för verkan? Svårt att säga, men efter en tid börjar kopparen i skärmen att oxidera.
Metalloxider har egenskaper som ex vis förmåga att leda ström, dvs vattnet blir ledande.
I billigare kablar kan plasten vara hygroskopisk, dvs ta åt sig fukt, dels genom ytterhöljet, det svarta, dels kan dielktrikat blir fuktigt och därmed ändra koaxens impedans och andra egenskaper.
Enkelt uttryckt, vatten skadar och med tiden förstör en koax. Det är närmast omöjligt att torka ut en skadad kabel.
Hur vet man då om det är vatten i koaxen och om det skett försämringar?
Ett sätt är att mäta upp den vid installationen tillsammans med sina antenner och registrera alla mätresultat. Det är OK med SWR kurvor och antenntunerns inställningar. Om något förändras kan det bero på vatten i koaxen. Vid VHF eller UHF är ett bra tips förutom mätningar att ha koll på en lokal station och dess styrka, ex vis en störsignal från grannkåken, solbrus eller annat brus i någon riktning, man registrerar sådant vid installationen och har sedan möjlighet att jämföra ex vis en gång per år, för att se om det är lika eller har skett en försämring.
Att ha en konstlast med möjlighet att mäta effekten i koaxens bortre ände är en bra metod att ta upp aktuell effektdämpning. Vid VHF och UHF ställs då stora krav på en sådan last och mätare. Men även med enklare medel kan man mäta upp skillnader som kommer smygande.
Slutligen har jag hört många historier och även sett verkliga exempel på dåligt anslutna koaxialkablar, dvs kontakterna. Dåligt lödda och dåligt fuktskyddade koaxialkontakter.
Nu talar vi om den mänskliga faktorn, slarv, dåliga prylar, fusk, bråttom är några av bovarna i dramat.
Inomhus är det inga större problem, men ute blir det snart fukt och oxid som gör att det uppstår okontakt eller dålig kontakt mellan skärm och koaxkontakt. Det är svårt att löda skärmen riktigt i en PL-259, det håller jag med om, man kan till o med säga att de är skitkontakter.
Gör jobben med tanke på att det skall håla många år framöver, ha inte för bråttom, se till att ha reservkontakter och reservlängd på kablarna så att du kan göra om ifall det inte blir bra.
Se till att skärmen blir ordentligt lödd, det lönar sig att göra ett gott jobb, kraftig lödkolv krävs, kosta på dig en sådan.
Fuktskydd kan man uppnå genom tejpning. Även där kan det lösa sig att tejpa noga och riktigt.
Se till att det är torrt och rent innan tejpen lindas på. Börja vid en punkt någon cm från ingången i kontakten, linda mot kontakten och sträck tejpen noga och linda upp på själva kontakten, vänd lindningsriktningen och linda ut på kabeln, passera den punkt där du började och gå 4 cm ut på kabeln sträck noga och vänd riktning, sluta vid en punkt som är ovanpå tejpningens början, de sista varven skall du minska sträckningen, så att tejpen inte ”kryper”.
Genom den här metoden är båda ändar på tejpningen täckta av sin egen tejp och kan inte snurra upp sig.
Du kan tejpa när kontakten sitter på plats i antennen, då tejpar man så långt det går inpå kontakten på antennen och vänder där.
Bättre än eltejp är sk vulktejp, den finns på bensinstationer och ÖB, förtom ELFA.
Rätt utförd tejpning gör att även en PL kontakt kan sitta ute i tiotals år, (20 – 30 år).
Det finns säkert fler problem med koax och dess kontakter, men sunt förnuft och lite ”tänk”, noggrannhet och rätt verktyg kan göra att du slipper göra om antennjobben efter något eller några år.
Hörde jag någon berätta på bandet, vederbörande körde bara 100 Watt trots detta rök det kraftigt ur en PL kontakt som var ansluten till avstämningsenheten. Det hela väckte munterhet, och han fortsatte att köra radio och berättade hur det rök och luktade apa…
Hur kan det ryka ur en PL 259 plugg?
Jag misstänker att det var dålig eller oxiderad anslutning av skärmen i kontakten som gjorde motstånd och därmed blev varmt av effektförlusten.
Det är svårt att löda en skärm ordentligt i en PL plugg. Men slarvar man kan det blir problem.
Någon frågar sig då om det verkligen flyter ström i skärmen… Går inte HF strömmen i mittledaren???
Vid perfekt anpassning skall samma ström flyta i skärmen men fasförskjuten 180 grader.
I många fall och vid vissa punkter utefter en koax kan det bli toppar och noder, allt efter hand som SWR, ström och spänning varierar.
Det kan gott hända att just vid den dåligt lödda koaxialpluggen finns ett strömmaxima, dålig kontakt, eller högt motstånd ger då spänningsfall och värme.
Att fortsätta köra när detta händer är inte bra, då är man verkligen stygg mot radion.
En sådan missanpassning är bland det värsta man kan utsätta sin sändare för.
Men visst ser det kul ut när man kör radio så det ryker……
Eller N-kontakter.
Men jag vill nog ändå påstå att de är ännu svårare att montera riktigt.
Det enda man kan säga är att varje radioamatör bör lära sig noga hur man monterar och terminerar sina koaxialkablar. Det vore väl ett bra klubbprojekt att lära ut och träna lödning av koaxkontakter. Man kan tillverka sig ett antal små sladdar som alltid behövs mellan rigg och mätare, och mellan mätare och omkopplare och vidare till avstämmare. Dvs 1 meters bitar av RG-58, eller RG-.213 med PL plugg i varje ände.
Det viktigaste är att helt enkelt slänga kontakter som är gamla sönderlödda oxiderade eller allmänt dåliga och fula.
Se till att ha ett lager av nya fräscha pluggar på lager, det är ingen förmögenhet.
Att ha en rejäl lödkolv är viktigt, en kraftig sak, den behöver inte vara dyr och temperaturreglerad för att löda PL-259, men den bör vara varm och ha en effekt på c:a 100 Watt.
Det är egentligen förvånade att en radioamatör som kostat på sig dyra radiostationer, och en bil att sätta den i, hus att sätta upp antenner på, sen måste snåla på kontakter och kunskap i hur man löder dem.
Att löda BNC och N kontakter kräver mer noggrannhet, men de blir bättre, då främst vattentäta, och mer impedansriktiga, vilket då har betydelse för frekvenser i UHF området, 1 GHz och högre.
Koaxialkontakter som klubbprojekt.
Är en bra ide, dels att öka kunskapen i att montera, och förståelsen för att göra riktiga jobb.
Varför inte i klubben köpa in en klämtång och ett sortiment av kontakter för medlemmarna.
En tång som man kan låna och klämma sina kontakter, ett sortiment man plockar av och betalar efter hand.
Jag tror att man får en mycket god grund för en tusenlapp.
Är man 10 st blir det inte dyrt att dela upp en sådan sak. Sen kan man komplettera med fler sorter och större antal kontakter.
Inte behövs det en klubb, ett gäng radioamatörer kan dela på saken och utse en ansvarig person.
Så kanske ni slipper uppleva att det ryker om kontakterna…
Man kan säga att den här typen av dåligheter i antennsystemen är en av de värre saker man kan utsätta en sändare för.
Jag har tidigare beskrivit skyddssystemen på ICOMs radiostationer och hur de oftast, ja nästan alltid klarar totala missanpassningar.
Det är direkt olämpligt att utsätta sin rigg för dylikt trots detta.
Har man enklare fabrikat, billigare konstruktioner som inte tål detta får man dyrköpta erfarenheter.
Jag har beskrivit hur dålig koax kan orsaka brus, och det vill vi väl inte ha mer än nödvändigt.
Vi har hört om kraftig värme och rök i PL pluggar, en sådan på fel ställe kan orsaka brand.
Jag har dock en känsla av att de idag mycket kraftiga VHF och UHF stationer, 50 Watt minst i bilen, kan skadas av dåligt lödda pluggar, och det skulle mycket väl kunna vara skäl till att de trots allt skadas.
Det är viktigare än någonsin att ha riktigt gjorda kontakter i bilen då det numera handlar om höga effekter.
IC-7000 och noise blankern
Storätaren kan man kanske översätta NB med.
Dock det finns en viss risk med det ordet, då det användes i marknadsföringen av Bilradio i början av 80 talet, en jättemiss som vi hoppas att alla glömt. Idag betyder ju FM även om det är på en bilradio att den undertrycker AM och därmed behövs ju ingen störätare. Alla vet ju att idag är en Bilradio en mycket bra mottagare som inte levererar tändstörningar i högtalarna, detta utan den sk störätaren som ett visst fabrikat körde med.
Nu glömmer vi WFM och störätare och konstaterar att skall vi använda AM, (AM,CW,SSB,RTTY) på HF så kommer vi att höra störningar som är av amplitud typ, dvs transienter, elektriska störningar och tändstörningar från motorer.
Störningar är ju AM. SSB mottagaren är känslig för amplitudskillnader.
Jag har tidigare beskrivit hur en riktig NB fungerar, vilka brister den kan ha och hur man kan ställa in den. Det finns anledning att återkomma till detta då det är många nya på denna mejllista.
NB på IC-7000 kan ställas i 100 steg både vad gäller dess förstärkning och dess blanking bredd. Detta motsvarar hur man kan göra i bara de allra dyraste riggarna.
Den ligger i default inställning när radion är ny.
Det är viktigt att man engagerar sig om man skall ge sig in och ställa in NB, samt att man inte glömmer den på vid lyssning på andra band.
Det finns inte, det går inte, det har aldrig gjorts en automatisk NB, du måste kunna, justera, förstå och läsa manualen, när det gäller att utnyttja NB möjligheterna.
Tryck på NB knappen en gång och NB finns i displayen, den är på, tryck nu länge på NB och en meny dyker upp, där kan du ställa nivån och bredden med två skalor, 0 – 100.
Sätt fart på alla riggar.
Många har flera riggar stående, gamla häckar, halvnya saker, gulklimpar som IC-751, 740, 737 och kanske en IC-735, förutom de nyaste som IC-7000, eller en IC-756PROIII.
Tänk på att dessa mår inte gott av att stå passiva, de bör ha en antenn och vara påslagna minst ett par kvällar per vecka.
Alla gamla radiostationer bör få i sig lite elektroner med jämna mellanrum.
Se till att ha flera antenner så att du kan ha passning på flera riggar.
Inte minst viktigt är detta nu då vi snart går in i nästa solfläckcykel, varför inte ha en liten antenn för 21, 24, 28 eller 50 MHz. Anslutna till dessa riggar. Vilka då håller koll på eventuella öppningar på de högre HF frekvenserna.
Det är väl inte så märkvärdigt att bygga några små dipoler, gräva ner koax, placera dem lite ute i skogen. Kanske göra en vertikal koaxialdipol och hänga i ett träd, den syns ju knappast men funkar bra.
Och du varför inte en extra antenn för 3,7 MHz lång ute i skogen. Sitter de 50 till 100 meter isär kan du faktiskt höra på 3650 kHz medan du sänder på 3750 kHz.
Man skulle kunna göra en repeater för 3,7 MHz bandet.
Gräva ner koax? Ja varför inte, det finns så mycket billiga koaxrullar att få tag på så det är helt OK.
Man kan förenkla en IC-7000
Genom att stänga
av de trafiksätt som man inte vill ha.
Exvis kan man stänga
av RTTY, ja kanske CW och WFM. Då blir det bara LSB, USB, AM
och FM kvar, riggen får mindre menyer och inställningar.
Denna funktion finns även i IC-706all.
Klassiker, DRAKE line.
Många har väl hört talas om dessa amatörradions dyrgripar.
DRAKE R4A till C, med tillhörande sändare, nätaggregat, högtalare, mikrofon, effektmätare och antennavstämmare, med allt detta blev den en imponerande syn hemma hos en radioamatör.
Ändå var det väl så att DRAKE var en mycket billigare och mer folklig radiostation, jämfört med Collins Lajnen....
DRAKE anläggningen såldes under många år, de första kom i slutet av 60 talet och den såldes i c:a 10 år.
Vad är då hemligheten med dess apparater då?
Flera, jag skall försöka belysa några huvudpunkter som gjorde dem prisvärda och faktiskt för sin tid riktigt bra.
VFO, den variabla oscillatorn för inställning av frekvens. Var byggd på en permabiltetsavstämd transistor osc. Avstämningen gjordes med en järnkärna som skruvades in och ur en lång spole. Metoden gjorde att man slapp vridkonding, den blir ju bara glapp med åren, skalan blir mycket linjär, det är lätt att göra en skala som täcker 500 kHz, med 1 kHz avläsning. Denna VFO hade några kugghjul och dubbla skalskivor av plast, snyggt belysta från baksidan. Själva skalans utseende förändrades något under tidens gång.
Det fanns en sådan VFO på både sändare och mottagare. Därför finns fortfarande VFO A och B på moderna riggar.
VFO svängde på samma frekvens på alla band, vilket gjorde att den blev lika noggrann och stabil oavsett vilket band man körde på.
För att åstadkomma olika frekvens till första blandaren blandades VFOn med kristaller för respektive band. Denna blandningsprodukt måste stämmas av, liksom HF stegets frekvens till önskad mottagarfrekvens.
Det fanns en sk preselektor på DRAKE stationerna, den hade en massa avstämda kretsar. Dels de för inkommande HF signal, dels de som stämde av produkten av VFO och bandkristall.
Visst låter det komplicerat, och det är komplicerat. Tänk att synkronisera allt detta. Men ännu värre tänk att trimma detta, eller ännu värre, tänk att ta reda på en sådan radio där någon trimmat sönder. Inte kul, containern kan vara nära då.
Allt det här fanns på en skala som gick från 1,8 – 30 MHz. Preselektorn var graderad i MHz.
Bandväljaren i meter, och VFO skulle läsas i kHz. Kristaller för andra band gick att köpa och sätta in, ex vis om man ville lyssna på rundradio, då fick man punga ut med några tusenlappar på fem till tio nya kristaller.
Förutom amatörbanden fanns tio tomma platser att stoppa in kristaller i. Det följde med små lappar med frekvens att limma på omkopplaren.
Var och en som läst mina brev om blandare och deras oönskade egenskaper inser att detta system har nackdelar. Nackdelar som oönskade signaler, dvs mottagaren hade speglar och blandningsprodukter från dels VFO blandaren dels huvudblandaren. Men mycket doldes av den smala förselektionen.
Kan vi kalla preselektorn för Roofingfilter?
Ja egentligen är det väl mer rätt att kalla första förselektionen detta ord, om man nu behöver ordet alls.
Men det är inte svårt att höra spurrar om man vet vad man skall lyssna efter, inte minst från sändaren som ibland kan höras på banden.
Sista mellanfrekvensen, kunde i de tidiga Drakeriggarna vara 50 kHz. På den frekvensen kunde man göra ganska smala och ganska branta filter med spolar.
Dessutom kunde man få en sk bandpassavstämning, man flyttade hela filtret genom att med ett vred stämma om alla spolar på en gång i filtret. Makalös mekanik, som var unik på sin tid.
När bandpassavstämningen användes flyttades hela filtret, dvs det minskad inte i bandbredd, man flyttade filtret till respektive sidband, eller vid telegrafi till ett sälle där man fick lagom tonhöjd.
Olika bandbredder kunde man få genom att koppla om kopplingsgraden bland spolarna.
Att trimma det här var inte så enkelt….att ta reda på en söndertrimmad sådan här sak är en mardröm.
Senare versioner, dvs R4c, hade vanlig MF med kristallfilter, genom ett klurigt system med blandare kunde man åstadkomma bandpassavstämningen, som då fick likanade funktion som 50 kHz grejen.
R4c med kristallfiltren började ge en selektivitet värd namnet!
Men då fick man snällt punga upp med ett antal tusenlappar för att köpa kristallfilter.
Kalibrator, det finns en referenskristall i en sådan här radiomottagare, den kallas för kalibrator och åstadkommer bärvågor på varje 25 kHz, med hjälp av den kan man justera så att skalan stämmer.
Primitivt? Ja, men så var det förr.
Med hjälp av Bandpassavstämningen räckte det med en sidbandskristall.
Mer kranar fanns, Notch, som även den jobbade med låg MFen, och var byggd av spolar och kondingar, samt vred för olika AGC tider, och RF-Gain.
Senare versioner hade kristallfilter i andra mellanfrekvensen och med dessa började selektiviteten bli mycket bra.
En DRAKE mottagare hade elektronrör i större delen av stegen, förutom VFO.
Fler transistorer kom i de senaste versionerna.
Ville man sända fick man snällt köpa en sändare, samma låda, samma VFO och skala, men lite andra vred.
Nätaggregatet fick man köpa separat, 6,3 Volt, 250 Volt och c:a 800 Volt behövdes. Många sparade pengar genom att bygga detta själv.
Sändaren hade samma system med kristaller för blandning av VFO med bandkristaller.
Även sändaren hade en preselektor som skulle stämmas av i det här fallet för max sändareffekt, och minsta nivå på oönskade signaler.
Ett förstärkningsvred, som fungerade som både micgain och effektreglage och drivning.
Genom att koppla ihop mottagaren med alla signaler kunde man köra transivt, dvs låta mottagarens VFO och bandkristaller bestämma sändar och mottagarfrekvens. Det behövdes en väldig massa sladdar för att koppla ihop dem.
Sändaren hade rör slutsteg och måste stämmas av.
Två stycken sk TV slutrör, dvs elektronrör som egentligen var avsedda för TV apparaternas avlänkning. Rören var billiga, gav hög effekt under kort tid, var lätt att bränna upp, gav inte världens snyggaste utsignal, stor skillnad i effekt mellan banden. Vid rörbyte tvingades man trimma om vissa delar i sändaren. Dessa rör hade nackdelen att vara ganska olika mellan fabrikaten.
Preselektorn måste stämmas av både på mottagaren och sändaren.
Att komma igång på en ny frekvens kunde ta åtskilliga minuter även om man var mycket snabb med inställningarna.
Visst blev det ofta så att man inte orkade byta band, det var för besvärligt.
Mycket arbete att köra, men bra prestanda kan man sammanfatta.
Vad kostade då en Drake lajn….
Dyrt, jag har kollat i en gammal ELFA katalog sedan 1976.
Skulle man ha en komplett amatörradiostation, med mottagare, sändare, nätaggregat, högtalare, mikrofon, effektmätare, några extra bandkristaller och en avstämningsenhet.
Ja, då fick man punga ut med närmare 13000 kronor på den tiden.
Från 1976 kan man antaga att faktorn för penningvärdet är mellan 6 och 10.
Det betyder att en sådan radiostation var dyrare än dagens IC-7800 !!!!
Inte konstigt att man köpte mottagaren först, för att fylla på plånboken i ett eller två år innan man kunde köpa sändaren. Inte konstigt att man byggde nätagget själv, liksom antennavstämmaren.
Att ha och köra en Drake station, ja som sagt mycket jobb bara för att byta frekvens eller band. Mycket analogt att trimma, och stämma av. Mycket svårare att använda än dagens IC-756PROIII.
Ville man ha den genomgången, och trimmad, som ju faktiskt kunde vara nödvändigt efter ett eller två års drift, ja då kunde detta kosta minst tio timmars arbete.
Man kan nog utan överdrift säga att prestandan var helt i händerna på den som trimmade upp en sådan radio. Den blev vad den trimmades till.
Det här med elektronrören då?
Många bytte rör och hoppades få höra fler och mer fjärran stationer, bytte i onödan kanske, men man ville ju tro att riggen var i bästa skick.
Jag är säker på att det har bytts massor av elektronrör utan att det behövs, de håller längre än man tror, men ovissheten, kanske jag hade hört Japan med nya rör i HF steget…..Kanske hade det gått bättre i testen med nya rör. Det många inte tänkte på var att i vissa steg måste det trimmas om efter rör byte. Det kunde bli sämre med nya rör. Så visst var underhållet förr en tung ekonomisk post.
Men visst har DRAKE lajnen blivit en klassiker. Själv hade jag ingen, tyvärr??
Tyvärr eller inte, men jag lärde mig mer på misstaget av att köpa en TRIO 599 line…Lärdom är inte fel det heller.
Lärdom, om brister i radiomottagare, Imd korsmodulation, dålig selektivitet, ja allt det där dyra i radiomottagare.
Jag får nog återkomma med en antiklassiker, ex TRIO 599 linen, 510, 515 och 520 etc. riggarna som inte var så bra....
Idag står en DRAKE R4C hemma och väntar på att jag skall hitta en gammal rutten sändare att renovera upp. För visst är det roligt att få uppleva nostalgin med en gammal klassiker.
Efter hand kom en transiver på samma koncept, DRAKE TR3 som utvecklades till TR4 med tillsatsbokstäver, den kom på slutet till och med försedd med RIT.
Man kunde använda transivern tillsammans med en mottagare, det fanns även en låda med bara VFO, och högtalare sammanbyggda.
Transivern hade tre slutrör av samma typ och fick därmed en mycket högre Watt per Dollar kvot.
Transivrarna var givetvis överkomliga på ett helt annat sätt. Det behövdes ett liknande nätaggregat för att mata den.
Vill du se hur de såg ut?
Kolla : http://www.swl.net/oe1002419/Page2b1/page2b1.htm
http://www.dr-boesch.ch/radio/drake-r4c.htm
Eller sök helt enkelt på Drake, R4a,b eller c.
Det finns många fina bilder, men även modifieringssajter.
Vad skall man då betala för en sådan hör radiostation om nostalgin tar överhand?
Kanske är de värda c:a 2000 – 3000 kronor per låda om de är i fint skick. Sönderskruvade exemplar kan bli svåra att återställa, så en trasig, skruvad och repig hamnar på 500 kronor.
Om man jagar en i ”mint condition” blir det fler kulor.
Det kan vara bra om man har en viss vana med rör och avstämning, har lite erfarenhet eller intresse för att lära sig felsökning och reparation, samt har lite instrument och verktyg för att klara av trimning.
Visst är DRAKE stationerna snygga! Visst har de en tidlös design, och ser inte omoderna ut idag efter 30 år.
Jag tror att många håller med mig på den punkten.
Bredbandsvertikal från DIAMOND
BB7V en jordplansfri vertikal för 2 – 30 MHz. SWR 2:1
Längd 6,7 meter tål 250 W Pep.
Väger bara 2,3 kg och sätts på ett maströr 30 – 62 mm
Antennen består av en teleskopisk del av aluminium, den är lätt att skjuta ihop och dra isär och är därför lämpad för portabelbruk. Nerpackad blir den bara 1,3 meter.
Förutom själva sprötet finns vid foten en burk som innehåller hemligheten för att göra den bredbandig. En burk av en ölburks storlek.
Avsedd att matas med koaxialkabel.
Antennen är lämpad där man vill vara bekväm och slippa avstämning, och i de fall man vill ha en enda och mycket diskret antenn för ex vis balkongen eller taket. Och ändå kunna köra hela kortvågen.
Givetvis får man betala för bekvämligheten, och bredbandigheten. Hur mycket förtäljer inte historien, men låt oss räkna med att det på 3,7 MHz försvinner minst 10 dB i förluster.
För högre frekvenser minskar givetvis förlusterna.
Ett alternativ för den som inte kan eller får sätta upp större saker.
Ett alternativ för den som inte vill bygga antenntuner, eller trimma och stämma av andra experiment.
En bredbandsantenn av den här typen är mycket lämpad för automatiska telegrafisystem på ex vis 10-28 MHz, där man måste frekvenshoppa.
Antennen kostar SEK 4400 artikelnummer 34047.
BB6W
Är liknande bredbandsmojäng som till ovanstående vertikal, dvs ölburken, men avsedd att installeras som trådantenn.
Med följer en 6,4 meters långvajer, isolatorer och staglinor.
2-30 MHz Stående våg mindre än 2:1
Givetvis går det att experimentera med andra trådlängder.
Kostar SEK 2300 artikelnummer 34046
Vad innehåller en sådan här bredbandsmojäng?
Ja vad skall man kalla den??
En burk med koax på ena sidan och anslutning till ett 6 meters spröt eller tråd i andra änden.
Magiskt??
Njae, man får givetvis betala för bekvämligheten.
Låt oss säga att den innehåller motstånd, spolar transformator riktkopplare etc.
Den effekt som inte kommer ut blir värme. Rätt och slätt förluster.
Givetvis finns det radioamatörer som inte accepterar att förlora effekt i utbyte mot bredbandighet.
Medan andra värdesätter bredbandigheten den diskreta antennen och accepterar förlusterna. Och sätter värde på att slippa trimma, stämma av och labba.
Vad som är rätt och fel får var och en bestämma sig för.
Många är ju bortskämda med stora möjligheter att sätta upp antenner, bor på landet och har träd och master.
Andra vill kunna köra lite radio, eller lyssna åtminstone, trots att man bor i en trång lägenhet på tredje våningen och egentligen inte får tillstånd att sätta upp en antenn. Då kan en sådan här sak var räddningen. Den går ju att skjuta ner när det är ljust på dagen.
Visst finns det både principer och ideologier om bredbandsantenner av olika slag.
Men vi är olika, och de som inte vill labba med byggen, avstämningar och experiment, för dom är bredbandsantennen en möjlighet.
För andra är en förlustfri antenn möjligheten.
En gång i tiden ansågs det bli en bättre mottagare om man hade en separat
Dvs en anläggning med mottagare och sändare ansågs vara bättre än en transiver.
Klart att det var dyrare med separata grejer, klart att den separata mottagaren var mer påkostad. Den hade fler reglage och kanske till och med hade bättre egenskaper och data.
Jämför vi Drakelinen och Drake transivern, så kunde man inte med en transiver köra split, man kunde inte justera mottagarfrekvensen, dvs ingen RIT, och man hade inte bandpasstuning.
Idag är det dock skillnad, ICOM riggarna har mottagare som mycket väl kan mäta sig med separata mottagare. Man kan faktiskt säga att en ICOM transiver är en mottagare där du får en sändare på köpet.
Tiderna förändras och man bör tänka lite före innan man säger eller tror för mycket.
DubbelZeppen
En gammal klassisk antenn.
Används av många, men hatas av andra.
DubbelZeppen ett sätt att köra alla band med en trådantenn.
Nackdelar eller bara fördelar?
Man helt enkelt säga att man sätter upp en så lång tråd man får plats med, exvis 17, 27, 39 eller till och med 80 meter mellan antennträden, 8 – 15 meter från backen.
Man delar den på mitten och med en isolator ansluter en balanserad matarledning, en stege, bandkabel, ladderline eller vad du vill kalla den.
Enkelt som en plätt.
Men det krävs att du har en avstämningsenhet som har balanserad utgång.
Detta kan vara en nackdel då många tycker det är knöligt att sitta och stämma av, andra njuter av att hitta en resonans…
Det finns olika sätt att få balanserad utgång vid avstämmaren, men det tar vi en annan gång.
Exempel på avstämmare är någon av MFJ prylar, eller ett hembygge, att själv göra egen är ett mycket trevligt och relativt enkelt bygge.
Man kan fuska, eller göra det enkelt för sig, sätt en balun efter riggen med automatisk avstämmare. IC-7400, 756all, 703 eller 7800.
Bekvämt snabbt och ganska effektivt.
Nackdelen är att balunen i vissa fall får ett tungt jobb. Blir den varm är det fel metod och man bör undvika på det bandet.
Man bör dock tänka på att varken en balun eller de inbyggda antennavstämmarna är avsedda att användas så här. Men ibland går det, ibland blir det en reparation på mitt bord.
Ju längre dubbel Zepp ju bättre går det på de låga frekvenserna. En kortare dubbelZepp går ofta bättre än en motsvarande längd koaxmatad antenn.
Stegen eller banankabeln kan man köpa hos SRS, ett enkelt alternativ, 470 Ohms bandkabel är enkel att nyttja billig och lätt att få in genom väggen.
Att göra sin egen stege är kul.
DubbelZeppen är ett sätt att göra en enda antenn som går bra på de flesta HF band vilket är en fördel.
Nackdelen är att den måste stämmas av på varje frekvens.
Att montera sin Zepp så symmetriskt och högt som möjligt är självklart.
Högt för att komma långt ifrån störningarna i egen kåk liksom grannskapets störningar.
När det gäller störningar gäller att det kan lösa sig att komma 15 – 20 meter högt.
Symmetrisk för att bandkabeln skall hålla tätt (HF tätt) och inte stråla.
Söker du på Google med ordet: ”Zepp antenna” så behöver du inte vara utan läsning och teorier om antenntypen.
Då kan du även läsa om en ändmatad Zepp.
Hur vet man om det är subton på en bärvåg?
CTCSS, Continouse Tone Code Squelch System.
Kanske finns det subton på den lokala repeatern.
Vad har jaktlaget för subton, eller komradiorepeatern du hör.
Ett sätt är att lyssna med en lite större högtalare med bra basåtergivning, eller ett par bra öronklaffofoner,då hör man ett svagt brum. Det kan då betyda att det finns subton från repeatern.
Om detta finns kan man nyttja sin ICOM transivers möjlighet att skanna efter just subton som då kan tala om vilken av de 50 frekvenserna det är.
IC-706all, 7000, IC-910, ja många av ICOMs riggar kan skanna subton.
Kolla i manualen hur man gör, det är 50 toner och den skannar relativt sakta då det är låga frekvenser som tar lite tid att analysera.
När du hittat en subton kan du gå vidare och se om repeatern svarar på subton vid sändning.
I ICOM stationerna kan du sätta subton på sändaren, eller göra mottagaren selektiv för subton.
Eller båda delar på en gång.
Vid Subtonsändning finns ett litet T i displayen, vid Subtonselektiv mottagare skall det komma fram ett litet T-sql.
När du vet detta kan du vidare försöka konstatera om repeatern sänder subton hela tiden, eller bara när den har en insignal.
Sänder din repeater subton bara när den är modulerad öppnar sig stora möjlighet till experiment med länkar.
Att labba med subton om du lyssnar på kommersiell trafik är ett experiment i avsikt att lära sig mer om CTCSS systemet.
Blir det då en sämre transiver om den har många band?
Frågan av samma art som om en transiver blir sämre än separat sändare och mottagare.
IC-706all, IC-7000 och IC-7400 har ju även 145 MHz VHF amatörband. Blir då HF mottagaren sämre av detta?
Ibland hör man frågeställningen.
Jag vill nog säga att det inte är så.
Idag är 50 MHz och 145 MHz bara ett par nya band till en i övrigt bra radiostation.
Man offrar inget genom att ha flera band.
Jämför man med en IC-756PROIII så har den inte VHF, men väl 50 MHz. IC-756 har däremot dubbla mottagare och är en mer välutvecklad HF station.
Vi måste istället ställa frågan om vi verkligen vill ha en radiostation med allt, istället för flera lådor.
Detta är ju en smaksak, många finner det praktiskt att ha en enda låda.
Medan andra vill ha en separat station med VHF FM stående med passning medan man lyssnar och kör HF.
Man kan säga att det hela är en smaksak, och att man inte behöver oroa sig för att ett extra band, eller två, belastar prestandan för HF banden.
Lyssna på UHF komradio.
På HF brukar vi ju lyssna på BC radio, AM stationer.
På VHF lyssnar man på komradio, flygradio, polisradio VHF marin etc.
Det finns massor av UHF trafik att upptäcka bara man vet var…
Ibland är det väldigt tyst inom 432 till 438 MHz.
Varför inte skanna lite utanför amatörbandet då.
Prova 430 till 432 MHz, där finns repeatrar som har en infrekvens som ligger -7 MHz.
Stationer som hörs rätt långt, exvis 2 mil runt en större industri, flygplats etc.
Järnvägen har sina bangård radiostationer här. 25 kHz kanaler.
438 – 450 MHz innehåller repeater stationer med 15 MHz duplexavstånd, PMR radio och en del svarta fläckar i bandplanen.
450 – 460 MHz är infrekvenser till 460 till 470 MHz med 10 MHz duplex.
460 – 470 är basstationernas utfrekvenser. Gamla NMT bandet, det finns några kvar och man kan höra telefonsamtal.
Varför inte skanna amatörbandet? Ställ in skanner systemet i IC-706an på 432 – 438 MHz och skanna 25 kHz steg. Det kan vara mer aktivitet än du anar.
Först om du lyssnar aktivt kommer du att höra något.
Har du inte en UHF antenn får du skylla dig själv, dock har många blindkäppar med både VHF och UHF amatörband.
Upptäck hur pass konditionsberoende UHF trots allt är.
Att bli av med störningar.
Nu när vi skrivit om så många sorters störningar är det väl dags med lite metoder att bli av med dem.
Trots allt är kunskap och engagemang viktigast, jag hoppas ha förmedlat lite sådan i de sista nyhetsbreven.
En viktig sak är att verkligen inse att man måste ta störningarna i sin linda. Innan de vuxit sig ohanterligt stora.
Börja med att göra kåken strömlös, det har jag skrivit om. Tystnar en stor del av störningarna har du att göra.
Börja med elcentralen och sladdosor.
Dra efter alla skruvar som håller ledningar vid säkringarna och nollskenor i elcentralen.
Kassera dåliga sladdosor, särskilt sådan med glimlampor.
Se till att inte seriekoppla för många sladdosor, se till att det inte blivit varma, lukta på dem, bränd lukt är dålig kontakt och är lika med möjliga störningar.
Om du får bort en störning redan i det här skedet kan du vara mycket lycklig. De tär ett stort framsteg. Inte minst när du skall göra samma sak hos grannen.
Att bli av med störningar från kraftledningen
Kunde man göra förr genom att påvisa att det förekommer överslag i en eller fler isolatorer. Detta drar ström för elleverantören och de har intresse att laga sådant.
Att hitta detta kan var svårt, men ger motion.
Ibland är det så att man har kraftiga störningar vid en viss väderlek, då kan man misstänka just överslag och krypströmmar på kraftledningens isolatorer.
Ut och sniffa med ”verktygen”. Kikare och mörkret för att se blålysande isolatorer är bra verktyg.
Hittar du en och anmäler till elleverantören finns chans att det kan bli tyst.
Om någon plastelektronik stör
Exvis en laddare, en batterieliminator.
Svårigheten att hitta den, men sök systematiskt igenom lägenheten eller huset.
Vad gör man med dem då?
Slänger bort och köper nytt.
Går tillbaka och klagar på att prylen stör i radio.
Mycket sällsynt är att man kan avstöra sådan här saker. De skall bort helt enkelt. Idag är sådan elektronik så billig, och har så kort livslängd att man helt enkelt får acceptera att byta ut ex vis vartannat år.
Dyra saker som Plasma TV är givetvis ett stort problem, där kan en lösning vara guld värd.
Men troligen har vi ingen som helst möjlighet att göra något i det här fallet.
Kan man då få bort störningar med sin egen radiostation?
Inställningar, filter, DSP?
En av de klassiska sakerna är att gå ner i bandbredd, smalare filter tar bort med störningar och brus.
Prova med ett 250 Hz filter, eller om du har en rigg med DSP i MF, ex vis en IC-7400, 7000, 756PRO eller 7800, ja då kan du gå ner till 50 Hz bandbredd..
Givetvis gäller då ett trafiksätt som funkar med smal bandbredd, Morse, PSK-31, Baudot, Packtor är exempel på trafiksätt som klarar sig med mycket smala mottagare.
Skall du köra SSB gäller att man kan gå ner till 1700 Hz eller i vissa fall ännu smalare filter, det är dock inte så kul att lyssna på så smala filter.
Dynamisk brusreducering, kan i vissa fall göra mottagningen lite mer uthärdlig, men den tar inte bort störningen. Bandpasstuning är ju ett sätt att variera bandbredden och anpassa passbandet till den stations spektra som du lyssnar på, det kan hjälpa att ratta på PBTerna.
NB, Noise Blanker, fungerar på pulsstörningar, den är gjord för forna tiders störningar, moppen, gräsklipparen, tvåtaktarbilar som har störningar från sina tändsystem.
Sådana störningar ligger idag under nivån av stördimman från plasteleketroniken idag, och utgör inget problem förrän de andra störningarna eliminerats. Däremot bör du dock prova med NB och alla dessa inställningar.
Att labba med AGC och RF gain kan göra att du kan tränga ner lite till i störningsdimman.
Prova att överstyra mottagaren se text i dagens brev.
Att fasa ut störningarna
Jag har tidigare berättat om MFJ- Noise canceller.
MFJ-1026, en låda som med hjälp av en liten antenn nära störningen kan fasa ut en stor del av de lokala störningarna. Den funkar, men är knepig att ställa in. Den kan i bästa fall dämpa lokala störningar med mer än 9 S-grader. Dvs den kan öppna en helt ny värld för den som är utstörd.
MFJ-1026 kostar SEK 3500, många anser att den gett dem tillbaka hobbyn och att den är värd priset. Andra låter sig hunsas till att byta hobby av alla störningar.
Genom tiderna har det förekommit flera olika byggbeskrivningar av sådana här apparater. Att bygga en är inte så svårt. Jag har säkert ett antal byggbeskrivningar liggande som kopior ur tidningar.
Om intresse finns kanske jag kan leta fram dem och kopiera eller skanna in.
Kanske går det att söka på nätet efter en Noise canceller, Noise Phaser, eller vad den nu kan heta.
Helt klart är att en sådan här grej verkligen kan fungera. Den har fördelar, till nackdelarna hör att den inte är gratis, och att den kan vara klurig att ställa in, samt att man måste justera om den vid QSY.
När du stör annan utrustning
Dvs om du sänder och någon annan utrustning låter sig påverkas.
Ett lite annorlunda exempel kom upp på SSA teknikreflektor häromdagen.
En radioamatör berättar att när han sänder på 145 MHz med 25 Watt och en blindkäpp, så tänder grannens strålkastare, en sådan där som har IR rörelsesensor.
Avståndet är 40 meter.
Vad gör man då?
Den tänder sig säkert om det kommer ett djur, älg katt eller rådjur, den reagerar inte bara på människor.
Om radioamatören har en riktantenn med 10 – 15 dB och kör 100 Watt eller mer riktat mot den störda apparaten, blir det en ganska stor effekt mot det störda objektet.
Exvis en riktantenn med 13 dB och 100 Watt blir ju nära 2000 Watt ut från antennen.
I det här fallet verkar i alla fall den elektroniska lampan med röreslsesensor vara överkänslig.
Att gå till grannen och be honom åka tillbaka till affären och beklaga sig är nog att bedöma som otänkbart. Han tror trots allt att det är ditt fel som sänder med amatörradiostationen.
Kan man då sätta ett filter på sin amatörradiostation?
Nej! Det är med största sannolikhet 145 MHz bärvågen som åstadkommer störningen.
Den är 20 – 60 dB starkare än eventuella falska frekvenser från din sändare. Dvs 100 – 10000 ggr starkare än övertoner och falska frekvenser.
Felet är till 100 % i lampans elektronik för rörelsesensorn, den tål inte HF.
Kan det vara så att 230 Volt ledningen är antenn? I så fall skulle man kunna avkoppla den. Men det är inte kul att linda upp den tjocka EKKL ledningen på en ferrit, det går ju bara inte.
Kanske grannen kopplat upp sin nya fina lampa med gamla skarvsladdar och dosor, gummisladdar och eltejp, upphängda på spikar och träd?
Då finns ju en viss möjlighet att linda upp en HF spärr.
Prova med 5-10 Varv på gummisladden närmast lampan på ett rör med diametern 30 – 40 mm.
Luftlindat.
Även i det här fallet är det av stor vikt att ha goda förhållanden med sin granne.
Kanske tänder lampan om man använder en mobiltelefon? Vips så har du ett övertag.
Kanske jaktradion tänder lampan.
Då kan det mycket väl vara möjligt att han går tillbaka med lampan.
Man kan ju fråga elsäkerhetsverket, de bör ju ha något råd. Inte minst då de redan har en massa produkter listade med försäljningsförbud.
Lite mer om ATLAS 210..
Förra brevets klassiker text om ATLAS stationerna uppmärksammades av flera radioamatörer. bl.a. fick jag tips om hemsidor där det beskrivs modifieringar ombyggnader, förbättringar och framför allt bilder som stöd till min story om apparaten.
Besök: http://www.pa0fri.geerligs.com/
Det är PA0FRI som skriver om Atlas 210, 210X, 215.
Man modifierar blandare, mikrofonförstärkare, AGC systemet, byter till moderna Japanska sluttransistorer och en massa annat.
Tänk på att fatta beslutet om du vill ha en ATLAS i originalskick eller en ombyggd som kanske till slut blir skrot. Roligt kan man dock ha.
SM4YPT Göran berättar lite om tillverkningen av ATLAS stationerna och skriver så här:
Kul att du jämför Atlas 210X och IC-7000 prismässigt.
Jo, det kanske var så att man betalade en hel del för Atlasen 1975. Det var ju faktiskt state-of-the art med transistorer.
Även om Atlasen med dagens ögon kan röra en till tårar när man ser kretskorten, de ser ju ut som korten man själv gjorde på 70-talet.
Visste du att korten bestyckades och löddes av hemmafruar som satt hemma i Oceanside, CA. Riggen skruvades sedan ihop i den lilla verkstan, trimmades och provades (av en kille som hade börjat som vaktmästare och alltiallo men sedan blivit befordrad ... han hade fått välja på två olika jobb och han då valde han det som gav mest pengar ... det var trimning och kvalitetskontroll. Så man kan säga att alla dessa Atlas-riggar som kom ut under sjuttiotalet hade ett ganska så amatörbetonat ursprung. Herb Johnsson, ägare och ham, var ju f ö svenskättling, men det vet du säkert. Han grundade ju oxo Swan (efter sin pappa Sven).
Tack för intressant historik Göran.
Jakten på den försvunna sladden.
Som många vet har jag skrivit om jakten på den försvunna manualen.
Det är ju vanligt att man slarvar bort manualer till riggarna.
Man tror sedan att det bara är att ringa SRS och få en ny, även om den är 30 år gammal. Sånt är tyvärr inte gratis, eller möjligt att tillhandahålla eller att hålla lager på i 10 – 30 år. Var därför rädd om manualerna.
Nu gäller det den försvunna sladden.
Samma sak där, någon hittar en äldre radio, eller får tag i en begagnad radio sedan 80 talet och visst saknas en sladd, eller en kontakt.
Sladden är borta och visst är det konstiga kontakter som inte finns mer.
Visst behövs hjälp för att löda den, och inte finns lämplig sladd i junkboxen heller.
Sladdar mellan radio och modem, sladdar till slutsteg av olika typer, specialsladdar till nätanslutning och DC anslutning. Sladd med special konakter till antennrotorer etc.
Varför försvinner alltid sådant?
Att bara beställa en ny sladd i tron att den kan kosta några tior är ett önsketänkande.
Att för ett företag som SRS ha sladdar till grejer på lager i 10, 20 ja 35 år är dyrt kräver plats och om man gör det vill ingen ha dom, slänger man dom efter 30 år kommer alla och skall ha.
Hur man än vänder sig.....
Att tillverka sladdar för speciella ändamål kräver tid, tid är en bristavara idag, och den kostar kulor.
Det kan ta timmar att göra en specialsladd, man skall söka efter kontakter, beställa hem ledningar, sitta och pilla och löda tar även det tid. Dyrt? Ja tyvärr.
Var därför livrädd om sladdar till äldre saker, de kan betyda liv eller död för en gammal radiogrej.
Köp inte en gammal sak om du inte får med sladdarna och manualerna som krävs.
Tro inte att någon annan löder din specialsladd. Du måste lära dig löda sladdar själv.
Se till att vara på din vakt i jakten på den försvunna sladden.
Amatörradiokurs i Karlstad.
SM4DDY Rolf har planer på att starta en teorikurs föra amatörradiocert.
Plats kommer att bli SRS lokaler på kvällarna med början i Januari nästa år.
Rolf har erfarenhet av teorikurser sedan tidigare i Karlstad.
Några anmälda finns redan, men det kan vara fler.
Känner du någon som funderar på att bli radioamatör, kontakta Rolf SM4DDY.
Hur lång kursen blir, eller närmare detaljer är ännu inte bestämda.
Rolf vill göra göra ett gediget arbete, det är därför inte fel att ha lite förkunskaper, i ex vis matte och ett gediget intresse. Men diskutera detta först med Rolf.
Avsikten är ju att få fram amatörradioaspiranter som blir duktiga radioamatörer.
Samt ge dem möjligheter att klara provet.
Provtagning står jag (Roy, SM4FPD) sedan för. Det kan ske i grupp. Tid och plats bestämmer vi när den dagen kommer.
Bygg en dipolstack, inskannad artikel från CQ.
I CQ, Maj 1973, finns en mycket bra artikel för konstruktion och bygge av dipolstack för UHF, dvs en repeaterantenn.
Jag har fått den artikeln inskannad, vill någon ha är det bara att mejla mig.
Artikeln tar upp de flesta saker som kan komma ifråga, ex vis diagram som visar förkortningen som funktion av antennelementens tjocklek. Hur långt ifrån masten de skall sitta för olika strålningsdiagram, hur högt över varandra, (vertikalt stackningsavstånd) de skall sitta för maximal förstärkning med 2 till 8 dipoler. Förstärkning för 1 till 8 dipoler.
Artikeln bygger en fyrstack av rördelar, sådana som man löder ihop av 12,7 mm storlek, (1/2tum). Mycket lätt byggd med gamma matningar. Alla delar finns på varuhus Biltema eller hos rörkrökaren.
Man beskriver hur man stackar fyra stycken med bara 50 Ohms kabel.
Jag har själv byggt flera sådana antenner till UHF repeater. De går än efter 20 år i luften.
Men framför allt, artikeln innehåller allt för att bygga antenner med olika antal våningar, och det är möjligt att räkna om till VHF.
Rekommenderas verkligen, för den som vill bygga mekanik, och få en robust och väl fungerande antenn. Ett perfekt klubbprojekt.
Att korrosionskydda antenner.
Ett gammat tips är att spruta över dem med motorspray.
Det finns på BILTEMA och är en robust transparent plastspray som verkar tåla väder och vind. Den täpper springor och vrår och håller grejerna hela och fräscha.
Själv använde jag denna spray till ovanstående antenner, de är kopparblanka än idag.
Kolla in SM5SUH hemsida
Här finns en del kul att se, varför inte titta på ”projekt” där Janne med bilder visar hur man byter trimkondingar i IC-751, eller byter LCD på en IC-756.
Eller DX vertikalen.
Första sidan visar radiostationen, snyggt! Det som står överst under skylten med anropsignalen, är ett IC-2KL.
ICOMs PA med 500 Watt ut.
Ett PA som trots sin ålder på över 25 år än idag lever upp till ICOM kvaliteten och är mycket eftertraktat. Större än så är det inte.
Bilden på HF krattan är inte illa heller!!!!! En Log Periodisk antenn för HF.
Leoniderna
Meteorskuren jag skrev om i god tid inför årets meteorskur den 2006 11 19, men som jag glömde att återkomma till vid närmare datum.
Ni som missade stjärnfallen kolla den bild : http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap061121.html
En utmaning minsann, att fotografera ett meteoritspår.
Har du oturen att ställa bilden där en meteor slår ner kan det se ut så här: http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap061119.html
Inse vikten av att parkera på rätt ställe. Vet inte om trafikförsäkringen täcker detta, men har du helförsäkring kanske....kanske man måste ha mteroritförsäkring.
Någon som körde några MS QSO ????
Mygla (från ordboken)
Mygel och korruption är ord med besläktade betydelser. De låter kanske olika, men handlar båda om att skaffa sig fördelar utan att ha rätt till det. Att mygla är ungefär detsamma som att fuska genom att gå bakom ryggen på någon.
Ordet är inte särskilt gammalt. Vi känner det i skrift sedan 1960-talet. Antagligen är det ett norrländskt dialektord från början. Man tror att det spreds inom militären på 1940-talet, när många män var inkallade för tjänstgöring.
Egentligen är det dock mygla bara en variant på det äldre mögla. Mögla har nämligen i dialektalt också fått betydelser som snåla, spara och att göra något riktigt dåligt.
Så att ”mögla” med sin antennpark kan var förödande.
En utmaning från Ragge
Hej Roy,
Jag vill utmana alla läsare av ditt rundmail i tävling om bästa limmerik.
Skall vara konstruerad av insändaren själv så klart.
Denna hittade jag på då jag gjorde FN-tjänst i Sinaiöknen 1975:
"En FN-soldat uti Sinai,
Tog av sin hjälm för att grina i,
Ty i öknen så stor,
Muhammed och hans bror,
Placerat så mången mina i,
73 de Ragge
Ja vad säger vi om detta då??
Men han skriver ju att den skall vara konstruerad av insändaren, och så hittade han sin vid FN tjänst....
Nåja vi får se om någon antar utmaningen.
Vore kul med nåt med amatörradio i.
Vi tar en rolig historia som jag fått från SM4FNK
Hej, Roy!
En lite snäll, men småfräck historia från skolans värld.
Det var dags för en klass i lågstadiet att lära sig hur klockan fungerar och
vad den visar.
Fröken ställer fram en attrapp och vänder sig till klassen och frågar:
-Kan ni se några likheter mellan mig och klockan?
En flicka viftade ivrigt och fick svara:
-Ni har båda ansikte. Väl funnet, tyckte fröken och lät frågan gå vidare. En
annan flicka sa:
-Ni har båda armar.
-Bra, tyckte fröken. Finns det någon skillnad på oss?
En tanig grabb tog till orda och sa:
-Fröken har ingen pendel.
Ja, de barnen :-)
73 es cu
de Lasse/SM4FNK
Tänk att en så enkel och oskyldig liten story kan få oss att bli lite gladare.
Dra på munnen som annars sitter rak som ett ritat streck....
Visst är det kul att förgylla dagen med en liten en...
Hur kommer dom till???
Varför finns det så dåligt med roliga historier om radioamatörer?
Sök på nätet för att hitta historier, ändra till radioamatörer som deltar i storyn. Så kanske man kan få fram modifierade historier som är roliga om radioamatörer.
Så var det Bellman, Radioamatören och 27 MHz knutten som skulle sätta upp dipoler......
De
Roy, SM4FPD