Swedish Radio Supply AB

SRS nyhetsbrev HAM

2007 02 01

HEJ Mejlingslistan

Dagens tema är: IC-756PROIII

Kalendern med amatörradio arrangemang i vår.

Från antenn till högtalare på IC-756PROIII

Från DC sladd till rigg i IC-756PROIII

SDR, Mjukvarudefinerad radio.

50 Ohms byggklossar.

600 Ohms byggklossar.

Lite mer om AM och brusspärrar

Inte fullt så dåliga 27 MHz apparater....

Germanium dioder

Roligheter och dumheter

Är det inte väl tidigt att ta ut våren, dvs att börja med information om vårens amatörradiohändelser.

Nej det tycker inte jag, nu har vi en fin tid framför oss och det är inte fel att egga upp oss med lite förväntningar.

Idag skall vi gräva oss igenom IC-756PROIII, jag skall försöka vara tydlig så att även otekniker skall kunna förstå.

Kanske otekniker kan bli tekniker.

Faktum är ju att vi som inte är bra på vissa saker ändå måste kämpa med sådant, exvis att deklarera, diska, byta olja i bilen, klippa gräs, laga mat, byta fönster på kåken etc.

Så det är inte mer än rättvisst att otekniker får kämpa lite med blandare, filter och mellanfrekvenser.

Och visst är det väl så att en eller annan aha upplevelse piggar upp, och gör oss mentalt glada.

Som: ”nu fattar jag”!!!! Vad glad man bli när man får klart för sig att man ändå inte är så dum som man ser ut.

Jag hoppas i alla fall få ut en och annan sådan AHA upplevelse.

Det är en tid av installation av HF i båtar, den här tiden på året.

Vi har många kunder som avser bestycka sin båt med HF och modem, för att resa jorden runt. Våren är den tid man gör i ordning sin båt och släpper i den.

Vi får se om det blir ett nyhetsbrev med tema HF i båten, och bilen.

I nästa brev följer jag upp IC-756PROIII djupdykningen med en jämförelse med YAEU s FT2000 med ledning av testresultatet från ARRL och QST testerna.

Kanske inte helt rättvist, då det är svårt att hitta något att jämföra en IC-756PROIII med, dock ligger dessa riggar i samma prisklass.

Det är i första hand lärdommen av att tolka tester och resultatet av de ansträngningar i konstruktionen av PROIII, jag idag berättar om, som jag vill belysa med en sådan jämförelse.

För den som inte tänker köpa en PROIII så är min avsikt ändå att försöka sprida lite kunskap om hur en modern radiostation är uppbyggd, för den som avser göra amatörradioprovet innehåller dagen kunskap som kan behövas.

Kalendern

Dags att börja få en uppfattning om vårens händelser.

I god tid så försök inte slingra dig genom att säga att du inget visste.

Tänker du inte komma själv, hjälp till att sprida informationen ändå.

Mer information kommer efter hand.

SSA årsmöte, sker 2007 04 13 till 15. Helgen efter Påsk

I år stänger utställningarna på Lördag kväll men öppnar vid fredag middag.

SRS är där förstås och visar ICOM med tillbehör och annat i vårat sortiment.

SSA årsmöte sker på Park Inn i Handen Haninge Kommun 20 km söder om Stockholm.

Här kan man läsa mer: http://www.årsmöte.nu/

Eskilstuna loppisen eller som man numera även kallar Amatörradiomässa

Där det är så otroligt med prylar folk och grejer.

SRS Stället ut som vanligt och lockar med lockpriser.

Eftersom vi har lite längre tid den här gången, de stänger kl 1600, tänkte jag försöka få till stånd lite specialvisningar av IC-7000. Dvs gruppvis handhavande kurser. Under eftermiddagren då de flesta set loppisprylarna, fikat och skakat hand.

Om intresse finns vore det bra med lite förhandanmälningar.

Det här arrangemanget äger rum 2007 03 24. Dvs ungefär som vanligt i slutet av Mars.

SM4 Mötet äger rum i Örebro

Den 2007 03 31. mer info kommer

Nykvarn loppisen

Nu är det dags igen med storsläggan, ny lokal och ny tidpunkt

Nykvarn loppisen äger rum 2007 06 02 dvs på gränsen till sommaren.

Lördagen den andra juni, med ny lokal.

Rätt kul grepp med en senare tid. Ja tror detta kan bli populärt.

SRS ställer ut som vanligt.

Jag kan tänka mig att ta med evenemang där inte SRS ställer ut, så hör av er, ni som gör något där det skall samlas radioamatörer.

Vi hinner ju inte vara med överallt. Men man kan fixa vissa saker i alla fall.

Ni som har hemsidor vänligen meddela dessa så kompletterar jag.

Under hufven på IC-756PROIII

Det finns en sådan text, den skrev jag till IC-756PRO, och den är från år 2000, men jag tänkte inte ha med den nu.

Men den som vill ha kan bara mejla och få filen.

Idag skall vi gå lite mer på djupet än en under hufven text.

Följa signalen genom apparaten, se vad som är noggrant konstruerat, vad som kan göras billigare om man vill göra en enklare radio.

Jag skall försöka förklara varför man gör en kretslösning på det vis vi finner i den här apparaten.

Vilka dilemman som finns och vad som är unikt på IC-756PROIII.

IC-756PROIII från antenn till högtalare.

En ganska lång och slingrande väg genom filter, blandare och förstärkare.

Antennen ansluts till en av de två antenningångarna och ett relä väljer vilken som skall nyttjas. Detta väljer operatören, eller låter bandvalet automatiskt göra valet per band. Från detta relä vidare genom de detektorer som behövs för den automatiska antennavstämmaren. Vidare genom de relän som gör att signalen passerar avstämmaren.

Låt oss i det här skedet hoppa över avstämmaren och återkomma till den senare.

Sen följer ett LP filter, det dämpar över 60 MHz och ser till att spegelfrekvensen blir tillräckligt låg. Den (spegeln) ligger ju i VHF området.

Ett nytt relä där man kan välja om vi skall lyssna med huvudantennen eller en egen mottagarantenn.

Man tycker länge på antennväljarknappen för att välja mottagarantennjacken. Något som ibland råka hända utan ägarens vetskap och han upplever då radion som död...såvida han inte har en antenn ansluten där.

Nästa steg är de två dämpningsstegen, 6 och 12 dB som kan kombineras till 18 dB. Dvs tre dämpningsssteg som kan väljas från fronten, sitter så gott som först i mottagaren.

Nu följer bandpassfiltren som är fler än i de mindre stationerna.

Det finns 13 olika bandpassfilter, ex vis 2-3 MHz, 3-4 MHz etc, följt av 50-54 MHz och ett för 30 - 50 och 54 - 60 MHz.

Mottagaren har därmed ett mycket väl täckande yttertak, (roofingfilter).

Nu var jag lite provokativ och kallar mottagarens första filter för roofingfilter, och inte första MF´ens filter.

Lägg märke till att ICOM har valt att göra ett bandpassfilter för bara 50 – 54 MHz förutom det för heltäckning. Avsikten är givetvis att ge 50 MHz bandet högsta prestanda. Detta hade man kunna fuska med och spara några kronor.

Vi har därmed gjort de fösta avsmalnandet av mottagaren, vi sållar därmed bort några miljoner starka stationer som vill tränga in i mottagaren.

Bandpassfiltren i sig är av ganska hög ordning, dvs innehåller många komponenter, något som man i andra fabrikat sparar in mycket på.

Nu när vi rensat luften rejält, dvs gjort mottagaren rätt smal, ex vis 3 – 4 MHz när vi skall köra 3800 kHz, kan man utan större problem köra signalen genom det första aktiva steget.

Vi har i IC-756PROIII två olika HF steg att välja på, PREAMP 1 och 2.

Preamp 1 är en mycket avancerad förstärkare som är optimerad för c:a 10 dB förstärkning och minsta tänkbara brus, och största möjliga dynamik, (storsignalegenskaper).

Egenskaper som kan ses svåra att kombinera, därför blir de oxo en del komponenter i en sådan förstärkare. PRE amp 1 är byggd av mer än 50 komponenter. En av hemligheterna är att den är motkopplad och består av två transistorer och en massa transformatorer. Pre amp 1 behöver man eventuellt över 18 MHz.

PreAmp 2 är optimerad för högre förstärkning och är mycket enklare uppbyggd, något som liknar det man finner i enklare riggar. Avsikten med denna är att få upp förstärkningen om man vill lyssna med dåliga antenner, mobil HF antenn eller experimentera med magnetiska loopar.

Det är sällan man behöver så hög förstärkning, men det ger radioamatören möjligheter att experimentera mera.

Efter HF stegen, de första förstärkarstegen, följer något lite ovanligare i mottgarkedjor.

En effektdelare.

Vi skall dela på effekten från antennen till två blandare, vi skall ju med IC-756PROIII kunna lyssna på två frekvenser.

Här tappar vi 3 dB, och det är jätteviktigt att de steg vi hittills har talat om är av högsta kvalitet, och vi talar då om bandpassfiltren, som jag nämnde av hög ordning, och därmed lågt rippel och låg dämpning. Viktigt är att anpassningen mellan dessa steg vi nu går genom är god.

Det är här vi ser skillnaden i utvecklingsarbete och kunskaper hos tillvekaren, jämfört med billigare konkurrenters riggar.

Efter Effektdelaren följer två LP filter, avsikten är även här att dämpa spegeln och att dämpa oscillatorutstrålningen, någon man gärna ”glömmer” i andra fabrikat, det kostar ju pengar.

Nu har vi tappat lite signal och två små förstärkare krävs för att hålla känsligheten på acceptabel nivå. Två högnivåförstärkare med c:a 10 dB förstärkning matar de första blandarna.

Blandarna som nu följer är mycket avancerade, de skall ju bestämma mottagarens storsignalegenskaper och dynamik. Fyra FET ar i två dubbelbalanserade högnivåblandare. Med trimbar balans. Ge katten i att trimma dessa, för att komma rätt måste man kunna mäta distorsion på HF nivå.

Det unika är att dessa blandare matas med mycket hög oscillatornivå med fyrkantvåg.

Detta liknar blandarna i IC-7800 och har tillkommit efter dess utvecklande.

FETarna är bottnade och blandaren kan ses som en form av switchad blandare. Det finns teori om denna som jag kan ta en annan gång.

Det är här vi skapar de +30dB interceptpunkt , och över 105dB dynamik som IC-756PROIII är ensam om i sin prisklass.

Sådana här blandare har en utsignal som nästan bara är skillnaden och summan av de två ingående signalerna. Den har mycket låg utsignal mot antennen av oscillatorn, och skall därmed störa minimalt på andra mottagare. Varken oscillatorn eller antennsignalen når därmed vidare i mottagaren, utan bara mellanfrekvensen, och det är ju så vi vill ha det.

Det här resonemanget ger oss bättre anpassning och därmed bättre kontroll av stegens egenskaper.

Eller helt enkelt missanpassning försämrar olika stegs egenskaper precis som antenner med missanpassning.

För att mata dessa två blandare behövs ju två frekventsynteser med hög utnivå och extremt låg brusnivå.

PLL enheten tar vi sen, just nu ser vi oscillatorn som en idealiskt fyrkantvåg med en frekvens som ligger mellanfrekvensen över signalfrekvensen.

Efter de båda blandarna har vi en nivå som ligger nära antennsignalens, såvida vi inte har en av de två PREamparna på. Dvs vi har dämpning i filtren men en låg förstärkning efter effektdelaren.

Givetvis är det lockande att fördela ut en massa förstärkning här i början av mottagaren, det är billigare, men det ger oss knappast en +30dB mottagare.

Nu gäller att få ihop de båda mottagarna till en gemensam mellanfrekvens och en ny effektdelare gör en signal av blandarnas utsignaler.

Mellanfrekvensen är nu på båda mottagare, 64,455 MHz.

Vi kan nu passa på att beräkna oscillatorns frekvens, vi lyssnar ju på 3800 kHz varvid det behövs en osc. på 68,255 MHz.

Spegelfrekvensen borde då vara på 132,71 MHz, väl undertryckt av de LP filter jag berättat om.

Innan den effektdelare som skall kombinera de två mottagarna följer två PIN diod dämparsteg, dessa används av balanskontrollen, som används av operatören att balansera nivån från de två mottagarna. AGC använder även dessa PIN för att reglera mottagarens förstärkning, de träder in vid mycket höga insignaler.

Dvs vi reglerar förstärkningen mycket tidigt i mottagaren, och inte genom att styra förstärkningen i något transistor förstärkarsteg.

Anledningen till detta är att en förstärkare med reglerad förstärkning inte kan bli lika ren som en icke reglerbar sådan.

Vist går det åt mer komponenter, visst kostar det utvecklingsarbete, visst blir det svårare att bygga, visst kostar det lite mer, men vi får en +30dB IP mottagare.

Givetvis är det lockande att kombinera förstärkarsteg med AGC, man sparar komponenter och utvecklingsarbete, dvs pengar. Men så gör inte ICOM på toppgrejerna.

En PIN diod dämpare kan byggas med konstant anpassning både in och ut oavsett inställd dämpning. Den tillför inget brus eller distorsion.

Om detta hade varit fört 30 år sedan hade vi sett en lång axel till en potentiometer vid den punkt som PIN dioderna sitter på. Dvs man hade löst det med mekanik.

Efter PIN diod-dämparstegen återigen två små förstärkarsteg, 10dB hög dynamik steg. Dessa skall ta upp dämpningen i combinern, dvs de 3 dB som försvinner.

Sen blir de till en signal via combinern, en bakvänd effektdelare. Hela tiden noga anpassning mellan alla stegen. Ett måste för att hålla specifikationerna.

Nu kommer första mellanfrekvensens kristallfilter. Ett 64,455 MHz kristallfilter av grundtonstyp, c:a 15 kHz brett.

Så brett för att tillåta FM passera, så brett för att NB skall bli så snabb som krävs för att den skall funka.

Dock så bred att man kunde önska sig smalare.

Det är vid den här punkten IC-7800 har tre valbara filter, 3, 6 och 15 kHz.

Efter detta filter har vi reducerat mängden signaler som vill tränga sig in i vår mottagare från en miljon till bara något tiotal.

Många funderar väl på ett 3 eller 6 kHz filter från IC-7800 här. Vi får se det kommer väl som reservdel.

Efter kristallfiltret är det nu dags att göra allvar av det här med förstärkning och AGC reglering, nu har vi ju inte ett så brett band att förstärka.

En mellanfrekvensförstärakare med transistor och AGC som i sin tur matar mottagarens andra blandare. Låt oss säga att vi gasar på med 20 dB nu.

Andra blandaren en dubbelbalanserad diodblandare, en mer klassisk sak som ju knappast har förstärkning utan nu tappar vi några dB igen.

Nu är mellanfrekvensen 455 kHz, och keramiska filter följer med :a 15 kHz bandbredd.

Dock innan detta filter finns noise blankern, (NB) den är byggs som en klassikt blanker.

Tredje blandaren ger oss sista mellanfrekvensen på 36 kHz.. Ett LP filter tar bort den blandarens grundfrekvenser och spegeln. Sen följer ett förstärkarsteg som är AGC styrt.

36 kHz är den MF vi matar in i analog till digitalomvandlaren som ingår i DSP enheten.

Fram till och med den här Mfen har vi inte särskilt många förstärkarsteg och nivån är kanske förstärkt bara 40 – 50 dB.

Givetvis skulle det vara önskvärt att ha ännu färre mellanfrekvenser, som i IC-7800 som bara har två. Men då ställs extrema krav på blandarna, och de kostar pengar pga av att de är patenterade.

Avsikten med de steg vi gått igenom är att göra så liten påverkan som möjligt på insignalerna som kommer via antennen, att ha så liten förstärkning som möjligt. Att generar så lite brus som möjligt, men ändå begränsa bandbredden och ha några AGC reglerade steg.

Att göra dessa steg så att de inte tillför någon distorsion gör sig inte själv, särskilt inte med så högt ställda krav.

Vi ser oxo massor av lockelser att tjäna pengar genom att fuska, spara in, göra billigare lösningar etc.

ICOM har inte gjort avkall på något sådant.

Den signalväg vi nu gått igen är i det närmaste kompromissfri, trots att det kostar pengar att göra.

DSP enheten tar över.

Vi har fått ner våran signalfrekvens, (dvs i exemplet 3800 kHz) till 36 kHz och fått upp dess nivå så att DSP kan ta över. Vi har även bestämt den bandbredd DSP skal få jobba med. Samt några steg som går att styra förstärkningen i.

Här sker digitalisering, på 36 kHz med bandbredden 15 kHz finns ju en mass brus frånantennen signaler CW stationer och SSB stationer.

Allt det här skall kvantiseras, dvs sättas mätvärde på, ”försiffras” till binära tal.

DSP kan ju bara beräkna med binära tal. Försiffringen sker med 32 bitars upplösning, dvs det blir otroligt stora binära tal.

Kommer ni ihåg när jag skrev en text om addition subtraktion division och multiplikation av binära tal.

Rubriken var 1100 + 0100 = 1111.

DSP gör beräkningar som leder till att det bildas filter, förstärkning, detektioner av signalen.

Komplicerat men sant.

Observera nu att digitaliseraingen sker med 32 bitars upplösning.

Ljudkorte i en dator kan göra det som krävs för att spela en CD, dvs 20 bitar, eller praktiskt 16 bitar.

Det säger en del om SDR , dvs svart låda radio att koppla till datorn...

Vi kan från kranarna på radion bestämma bandbredder, trafiksätt, passbandstuning, CW filter, SSB detektor, FM detektor, AGC och AGC tidner, ja allt som går att få.

En programvara får DSP att göra allt det här och samtidigt visa vad som sker med symboler och text på displayen.

Ut från DSP kommer en analog spänning, som är AGC spänningen, som bestämmer förstärkningen i de steg vi talat om ovan.

Ut från DSP kommer resultatet nu omvandlat till analog signal, och då kallar vi det för LF, lågfrekvent ljud.

Signalenvägen i IC-756PROIII

Är en ganska lång väg, men egentligen ganska rak och enkel när man beskriver det som jag gjort.

Inga konstiga konster, och dubbelanvändning av steg.

Eller skall vi säga att den är komplicerad, ja vilket är svårt att säga.

Ser vi rent blockmässigt så är det ju enklare om varje steg för sig är ett väl avgränsat steg, ex vis en blandare, en förstärkare etc.

Låt oss jämföra med en bilradio, Eller en transistorradio. Där vill man spara pengar vid produktionen, och det gäller att använda så få delar so möjligt. Den skall tillverkas i flera miljoner exemplar och varje peng ger massor i slutändan.

Man kan i det fallet lägga en massa utvecklingsarbete på att förenkla och minimera produktionskostnaderna. Man behöver inte tänka på prestanda.

Om vi tittar i den finner vi att en enda transistor kan använda som både oscillator och blandare på en gång. HF steget är en transistor som förstärker mycket men har inte så mycket ber att erbjuda om det överhuvudtaget finns.

Detta är komplicerat, att lyckas få detta att funka överhuvudtaget. Nästan omöjligt att förstå, men billigt blir det, och nån station skall väl höras med den mottagaren, åtminstone om det är en lokal mellanvågsändare.

Är då IC-756PROIII enkelt i den jämförelsen?

Njae, det kan vara enkelt att finna signalvägen, se den som blockschema.

Men låt oss se på ett av de steg den innehåller, preamp 1 som jag nämnde, ett enda litet förstärkarsteg och det innehåller drygt 50 komponenter !!!! (ja utropstecken behövs där)

Hur katten kan man få ihop bara ett enda förstärkarsteg med 50 komponenter, när det i transistorradion är 5 delar i oscillator och blandare tillsammans?

Är en IC-756PROIII gödslad med delar, blir en radio bättre ju fler delar?

En enda av blandarna i IC-756PROIII innehåller c:a 25 komponenter.

Varje sådant steg är i sig oerhört komplicerat att utveckla och optimera. Men som på blockschemat ser enkelt ut.

ICOMs konstruktörer har att tänka på att det skall byggas några tusentals riggar av den här typen,

men de kan inte lägga ner så mycket arbete på att förbilliga, målet skall vara absolut högsta prestanda. Allt utvecklingsarbete måste läggas på att optimera prestanda istället för att spara in delar.

Hur i hela friden de klarar av detta har jag alltid förundrats över.

Jag hoppas att ni är lika imponerade som jag.

Hur kan då IC-756PROIII vara så bra då?

För att uppnå ett bra resultat får man inte kompromissa på något.

Själva mottagaren som blockschema har jag gått igenom och förklarat vad som är viktigt, dess selektivitet får inte förstöras av oönskade frekvenser, spegelfrekvenser etc.

Men viktigt är även dess oscillator, vilken generaras av en frekvenssyntes, en PLL. (2 st )

Varje litet steg bär med sig egenskaper som läggs till det slutliga resultatet.

Inte förrän man optimerat allt blir det en så bra apparat.

Slutligen betyder digitaliseraingen väldigt mycket. 32 bitars upplösning ger tillräcklig precision för att vida överglänsa analoga metoder att göra ex vis filter.

PLL i IC-756PROIII

Den har till uppgift att leverera oscillatorsignaler till de blandare som finns.

Till första blandaren skall det vara 64,485 till 124,455 MHz. Denna signal finns det två av då mottagaren ju har två första blandare. Var och en inställbar på sin frekvens.

Var och en skall kunna ställas in med 1 Hz steg.

Andra blandaren skall ha en fast oscillator signal på 64 MHz.

Tredje blandaren skall matas med 491 kHz.

Kraven är mycket höga på dessa oscillatorsignaler.

De skall vara rena, ha låga inga övertoner och inget brus.

Kan då en oscillator som ”bara” lämnar en frekvens ha brus????

Jappp, och det är en stor skillnad mellan simpla och goda frekvenssynteser.

Man ställer extremt höga krav på renheten hos PLL i en sådan här rigg.

Särskilt viktigt är den första oscillatorn. Orenheter och falska frekvens hos denna blandar sig direkt med oönskade stationer som försöker tränga sig in i mottagaren.

Om det finns brus så blandar sig även det med inkommande stationer, även sådana som finns utanför det passband vi lyssnar.

För att åstadkomma en sådan ren osc har ICOM använt sina erfarenheter genom tiderna, och således är den uppbyggd med 4 st VCO (spänningstyrda oscillatorer).

Var och en täckande sin del av bandet 64,485 till 124,455 MHz.

Dessa matas med flerfaldigt filtrerade likspänningar och styrspänningar.

För att åstadkomma 1 Hz steg måste man lura PLL med en DDS som kan göra 1 Hz steg mycket snabbt. En DDS syntes, utsignal är för oren, och används bara internt i PLL.

Något som skiljer ICOM mot enklare konstruktioner.

Alla frekvenser styrs av en ugnskontrollerad referens kristall på 32 MHz. Den ger 0,5 ppm tolerans.

Att få fram renast möjligt spektra ur en sådan här oscillator kräver förutom en massa konstruktions knep även mycket av själva layouten.

Kortet där PLL finns är därför i sig en av de allra viktigaste komponenterna.

Något som inte är helt enkelt att åstadkomma.

PLL är en viktig del i möjligheterna att åstadkomma en mottagare med +30dBm IP och över 100dB dynamik.

Distorsion i första stegen

So sagt försöker mängder av starka och svaga signaler att försöka tvinga in sig i mottagaren,

Genom att försiktigt och bestämt göra mottagaren smalare efter hand, utesluts en stor dela v dessa efter hand som de kommer längre in i mottagaren.

Genom att använda mycket distorsionsfria förstärkarsteg och blandare kommer dessa att se lika ut även en bit in i mottagaren, distorsion skulle gör att dessa blir fler och i värsta fall bildar distorsionsprodukter som hamnar just där vi vill lyssna på en svag DX station.

Det kan därför inte nog undertryckas hur viktiga de steg jag berättat om är gjorda.

En distorsion som inte är det samma som distorsion i exvis en högtalare utan distorsion som gör att det uppstår helt enkelt nya insignaler.

Nya signaler betyder ju att det blir ännu fler signaler som försöker tvinga in sig i mottagaren.

Antennavstämmaren i IC-756PROIII

Är avsedd att göra fin avstämning på koaxialkabelmatade antenner, som dipoler Yagi Quad etc.

Den har en antennanalysator med flera detektorer. Dessa mäter SWR, antennström, antennspänning och resistansen hos antennen. Med hjälp av ström och spänningsdetektorn får man fasförhållandet i lasten (antennen).

Antennavstämmaren har en egen CPU som får del av dessa data och väljer sedan kondensatorer och spolar för att få belastningen, (antennen) att se bra ut för transiverns PA.

CPU lär sig efter hand dina antenner på respektive frekvens och blir snabbare och snabbare.

Flera olika sätt att använda antennavstämmaren finns att välja.

CPU har en egen klockfrekvenskristall, och ett EE PROM som lagrar dess lärdom.

IC-756PROIII har möjlighet att manövrera de ICM utomhusavstämmare som finns, dvs AH-4 och AT-130. Då fixar den långtrådsantenner.

LF delen då? (teknik)

Är inte så märkvärdig.

Bara ett LF slutsteg med låg distorsion och ingen direkt påverkan av signalen. All påverkan sker med DSP i MF. LF steget skall bara så rent som möjligt förstärka nivån så att en högtalare kan göra ljudet hörbart.

Det mesta av signalbehandlingen sker ju i DSP och LF delen är mest till för att åstadkomma högtalarnivå.

Först skall DSP digitala signal återskapas till en analogt signal, ljud, det sker med en D till A omvandlare. Lågpassfilter tar bort ”oljud” över 3 kHz.

Obs nu att de digitala resterna är av så hög frekvens, och LP filtret så brant att några digitala ”oljud” inte kan höras eller mätas.

De som pratar om ”digitalt ljud” bör prata med sin örondoktor om sin tinnitus.

LF börjar med en styrd volymkontroll, en VCA, (Voltage Controlled Amplifier). Den styrs med en likspänning, vilken kommer från logiken.

På detta vis blir det mindre sladdar till frontens alla reglage, volympot i detta fallet. Inga skrapande pottar med tiden. Vi slipper även brum och brus från långa skärmade ledningar i apparaten.

Sen kommer ett steg där LF kan stängas ev eller på, de tär bl.a. brusspärren som kommer in där.

Vid TX skall mottagaren tystas liksom under låsningen av PLL.

LF slutsteget, en IC som kan ge 2 Watt och har en mycket låg distorsion, under 0,1 procent.

Max effekten är uppmätt vid överstyrning till 10 procent distorsion.

En inbyggd högtalare som kunde varit bättre. Men givetvis skall man nyttja en yttre högtalare för att få full valuta av en sådan här rigg.

Hörlurar stänger av den inbyggda och eventuellt ansluten extra högtalare.

Hörtelefonjacken har dämpmotstånd för att anpassa nivån till de vanligaste lurarna. Det kan finnas skäl att dämpa ytterligare om man använder lurar av hög kvalitet med hög verkningsgrad.

Om du lyssnar i lurar bör nivån vara sådan att du måste använda minst lika hög volym som med högtalare.

Medhörningen vid SSB generaras av en särskild detektor, den nyttjar den 36 kHz SSB signal som används till sändaren, detekterad med en 36 kHz BFO signal. Den här signalen blandas in med en egen VCA till LF kedjan.

Så medhörningen är en äkta detekterad SSB signal.

IC-756PROIII har inte bärvågsrest. (fula rykten)

Första gången jag provkörde en IC-756PRO hemma fick jag rapport om att den hade en bärvågsrest. Det kan väl inte vara möjligt tänkte jag, den här riggen använde ju inte en bärvåg för att skapa SSB. Den borde ha oändlig bärvågsundertryckning.

Så är det oxo och rapporterna var felaktiga.

Vad som hände var att min 144 MHz station stog på, med en radiofyr svagt pipande i bakgrunden.

Micken på IC-756PRO plockade in denna svagt, det var en bordsmick och den stog nära 144 MHz högtalaren, det blev en ton vid sändning.

Den som gav rapporten om bärvåg hade fel, dels för att det som gav en ton ju inte låg där en eventuell bärvågsrest skulle ligga, dels för att det inte var en bärvågsrest.

Så kan det gå när man får rapport från ”experter”......så var försiktig när ni ger rapporter om sådant.

Men i verkligheten då, finns det en bärvågsrest?

ICOM Specar mer än 40dB bärvågsundertryckning. Blygsamt.

Mäter vi med en spektrumanalysator finns ingen, trots att man kan se ner till c:a -70dB.

Vid full modulation dock, kommer en bärvågsrest fram, den är dock svagare än den specade och finns bara vid full modulation.

Detta skall då jämföras med forna tiders bärvågsundertryckning på 15 – 30 dB.

Varför skriver man inte 70 dB då? Utan blygsamma 40 dB.

Ja vad skulle folk tro om det plötsligt dök upp en radio med 70 dB bärvågsundertryckning, ingen skulle ju tro, ingen vill ju sätta sig in i sanningen, och det skulle upplevas som lögn.

Såvida de inte fördjupat sig i konstruktionen. Som jag nu hoppas SM amatörerna har gjort nu.

Konservativt kanske man kan kalla saken.

Hur kan då så många verkligen höra att IC-756PROIII är så bra.

Hur kan de höra skillnaden?

Ja det har även jag frågat mig.

Som jag tidigare nämnt får vi på SRS spontana glädjeyttringar om hur bra man tycker sin nya PROIII är.

Visst är det roligt, inte minst för oss på SRS.

Men duger radioamatörerna då till att göra en sådan bedömning?

Jag har frågat mig detta.

Helt klart verkar det som att våra kunder, dvs de som köpt sig en PROIII verkligen duger till att höra att den är en bra mottagare.

Det finns knappt ord för glädjen och upplevelsen många känner.

Jag blir både stolt över ICOM och att det trots allt finns duktiga radioamatörer som kan höra vad de lyssnar på.

Ibland får man ju höra hur okunnigheten, 27 MHz andan, otekniska radioamatörer, som inte kan något, florerar numera då proven är så enkla.....

En del sanningar kommer fram i nästa brev då jag jämför ex vis sidbandsbruset med FT-2000.

Sanningar som mycket väl kan höras av även oerfarna radioamatörer.

Sändarens väg från mikrofon till antenn.

Vi börjar med mikrofonen, förstärker dessa svag spänning så att DSP kan digitalisera den.

In i DSP och så sker dessa mattematiska processer så att vi får ut valt trafiksätt, bandbredd som en 36 kHz signal.

Skall vi köra SSB kommer ur DSP en SSB signal med valt sidband, inga SSB filter behövs.

Signalvägen liknar mottagarens, men åt andra hållet, sändaren har dock egna blandare och några 15 kHz filter. Ett skäl för att ha en egen signalväg för sändaren är att inte störa mottagarens blandare och filter, dessutom har vi ju effektdelarna som möjliggör två mottagare, är att undvika påverkan på dessa väldimensionerade steg, mindre antal sw dioder och enklast möjliga signalväg eftersträvas i mottagaren.

Klart att det vore lockande att spara pengar genom att ha samma signal väg för sändaren.

Men nu talar vi om en +30 dB IP mottagare och då finns inte plats för besparingar. Det kan andra fabrikat hålla på med.

Dock kaj vi dela de bandpassfilter som mottagaren började med. Efter dessa börjar förstärkningen för att så småningom blir 100 Watt.

Obs att det inte finns några SSB filter i sändarkedjan. DSP lämnar en 36 kHz signa med valt trafiksätt, denna blandas upp helt linjärt både i frekvens och nivå.

Efter bandpassfiltren finns en väl anpassad bredbandsförstärkare som tar upp nivån till 1 mWatt. En lie IC med 50 Ohm in och ut.

Varpå följer LP filter, vi vill ju dämpa bort spegelfrekvensen även i sändaren.....

En liten dämpare ser till att ytterligare förbättra anpassningen innan signalen via en lite koax går till slutsteget.

Det kan te sig underligt att först förstärka och sedan dämpa, men först genom noggrann anpassning kan man mata ett så brett frekvensområde genom koaxialkablar utan att de ställer till bekymmer.

Slutsteget består av tre steg, alla byggda av vanliga bipolära transistorer.

En liten stackare ger oss 1 Watt, drivsteget som är ett push pull steg ger c:a 10 Watt och sista steget oxo ett push pull steg ger 100 Watt ut.

De två sista stegen med jordad Emitter och särskilda BIAS generatorer, för att fungera linjärt över ett stort temperatur område.

En massa kretsar ser till att detta PA, med de tre stegen, får en så konstant förstärkning över hela frekvensområdet som möjligt, dvs mellan 1,8 och 52 MHz. Ett mycket stort område.

Jag uppskattar att detta sker med c:a 3 dB variation.

Många kanske då tycker det är konstigt att det inte finns något SSB filter eller annat filter som skall ta bort splatter.

Men tänk efter det gör, det ju bara i SSB generatorn i en vanlig station oxo. I IC-756PROIII är DSP SSB generatorn och resten en linjär förstärkare.

I PA delen finns temperatur sensorer, och en fläkt. CPU får reda på temperaturen och om det pågår sändning eller mottagning. Med ledning av dessa insignaler bestämmer den fart och driftläge på fläkten.

Den distorsion som finns efter en sådan här sändare, och som bildas vid effektförstärkningen är harmonisk, dvs övertoner som på alla sändare.

Dvs vi sänder på 3800 kHz och vi kommer att höras på 7600, 11400 kHz etc. men inte, det förhindras av en hel bank med LP filter som sändarens skall passaera.

Inte mindre än 8 lågpassfilter ser till att inga övertoner kommer ut av en nivå som kan vara oönskad.

Efter LP filtren skall sändarsignalen passera antennavstämmaren och dess alla detektorer, en form av anatennanalysator, som skall ge CPU information för att ställa in lämpliga kondingar och spolar för att anpassa mot antennen.

Givetvis skall sändarsignalen genom det relä som väljer antenn, så är cirkeln sluten och vi har fått ut sändaren i antennen.

DSP kan ge en massa möjligheter att påverka SSB signalens utseende, med tonkontroller och klippning, vilka man kan ställa in, allt detta sker inom DSP som beräkningar med binära tal.

Många frågar sig varför vanliga transistorer då i PA.

Varför inte moderna MOF fetar?

ICOM provar lite med olika typer av transistorer, vi vet ju att IC-706 har haft olika typ av PA genom tiderna.

Jag skulle vilja säga att sk ”moderna” effekt MOS FETAR inte är bättre än bipolära. Men det är spännande att testa dem. Man kan till och med säga att MOS fetar är mer svårbemästrade.

Det var bättre förr och allt går lugnt och stabilt med vanliga transistorer.

External RX antenna.

IC-756PROIII kan köras med en egen antenn för mottagaren.

På tidigare ICOM säntagare användes en liten sladd bygel på baksidan.

Numera kan man välja den antennjack som finns för separat mottagarantenn med ett knapptryck.

Tryck länge på antennväljaren och man får upp 1/R eller 2/R. Detta betyder att mottagaren lyssnar med en egen antenn.

Funktionen lagras per band och gör man fel och inte har kunskap om detta kan man tycka att mottagaren är död på vissa BAND.

En antenn för bara mottagaren kan vara en Beverage antenn för 1,8 eller 3,5 MHz. Den har riktverkan för mottagning men går inte att sända på.

Givetvis måste man tänka på att inte placera sändare antenn och mottagarantenn allt för nära varandra.

Han som körde med nedramlade antenner som låg ihop fick en del brännskador på mottagaringången......

Den här funktionen är inte så vanlig på apparater, och inte lik vad man kan vara van vid från den gamla radiostationen, och är därför ett exempel på att man ibland måste lära sig den nya radion.

Likströmmens väg in i IC-756PROIII

Det är inte helt enkelt att strömförsörja en sådan här radiostation. I alla fall inte om man vill att den skall bli CE märkt och R&TTE godkänd.

Vidare skall strömförsörjningen tåla en massa saker.

Ex vis felpolariseringar, ihopjordning av minus och chassi på nästan alla tänkbara och otänkbara sätt.

Utmaningarna är i huvudsak två:

1 Att likströmssladden inte strålar HF på någon frekvens vare sig vid sändning eller mottagning.

Att likströms sladden inte plockar upp signaler till mottagaren.

2 Att hela apparatens hölje inte strålar HF på någon frekvens. Och att höljet inte plockar upp strålning, dvs att apparaten inte skall ”lyssna” med höljet.

Detta låter väl inte så svårt? Inte kan man lyssna med höljet, det är ju ”jordat”. Inte kan DC sladden funka som antenn?

Nej visst, det är ju självklart. Kan man tycka.......

Men i verkligheten svårare, mycket svårare.

Jag har skrivit om det här tidigare, både vid förklaringen till filtret på DC sladden och IC-706 och när jag berättat om EMC frågor.

Mång har provat äldre riggar och finner att om man sätter antennen på höljet så hörs det stationer och brus. Man hör ibland med antennen ansluten till jordskruven.

Man löser detta med olika åtgärder. Strömförsörjningskontakten bak på IC-756PROIII är en 6 polig vit sak, lika den som ICOM kört med i 27 år.

Två av de sex stiften är för nätströmbrytaren på ICOM original nätaggregat. De är kortslutna och går inte längre till strömbrytaren, detta av elsäkerhetskäl, så är det sedan c:a 1996.

Ansluter du ett ICOM aggregat utan egen strömbrytare kommer det att gå hela tiden.

Två stift är för plus och två för minus. Parallellkopplade för att tåla strömmen, som kan bli 23 Amp.

Nästa steg är ett LP filter, detta är balanserat och består av en väldig massa komponenter. Det filtrerar bort all möjlig HF som vill ut eller in på DC sladden. Det innehåller 19 komponenter!

Filtret ser till att för alla frekvenser utom likström, är både plus och minus jord.

Från detta filter matas våran 12 Volt till PA kortet. Det kort där störst ström flyter.

Detta blir då den allra viktigaste jordpunkten i hela apparaten. Dvs där likströmmen ansluts.

Obs att vi nu inte gör skillnad på plus eller minus, växelströmsmässigt, (HF), båda är ju jord.

Kommer ni ihåg att jag tidigare skrivit om att både plus och minus är jord.

Åtminstone vid alla frekvenser från någon Hz till 1000 MHz.

För att åstadkomma detta finns flera stora kondingar av låginduktiv typ.

Här sitter även skyddsdioder för 60 Amp. De skall få säkringarna att lösa ut på DC sladden vid felpolarisering.

Från denna punkt, och via ett relä, som påverkas av strömbrytaren, och en säkring på 3Amp, går strömmen vidare till resten av riggen. Från och med nu används chassit som minusledare.

Med den här lösningen har man sett till att inga höga strömmar fladdrar omkring i chassit. Och därmed skulle kunna orsaka elektromagnetisk strålning.

Vi får ett ”kallt” chassi.

De här sakerna är ett stort problem vid konstruktion av en apparat, det är ofta mycket dåligt lösta och problem på enklare fabrikat, och man kan ibland fundera hur dessa tillverkare har fått CE märket. På postorder?

Att veta detta är viktigt om man skall plocka spänning, 12 Volt, ur acc konakterna på baksidan, dessa är avsäkrade med den 3 Amp säkring jag nämnde. Lämpligt är att säkra med 1Amp på eventuellt kablage från DIN konakterna.

Det är således en massa åtgärder och kunskap som lagts ner i den här apparaten för att få höljet kallt, liksom att få en helt ”kall” DC sladd.

I verkligheten förstörs ofta alltihopa genom att man kör med antenner som använder chassit och elnätet som delar av jordplanet. HF i chassit är en annan sak vi tagit upp förr.

Att man lagt ner arbete på att göra ett kallt chassi betyder dock att apparaten tål ganska mycket HF i chassit.

Vad händer nu om någon jordar riggen i jordskruven, nätaggregatet har minus till chassit, och gulgrön till elnätet. En loop av jord från antennmast, jordspett bilar en nästan helt ogreppbar jordloop.

Det får inte hända något helt enkelt, riggen måste klara sådant. Men de fenomen som kan inträffa är förklaringar till sällsynta fenomen som drabbar någon.

Det viktiga är att ha en uppfattning om hur komplext något så ”enkelt” som 12 Volt matningen egentligen är.

I riggen skapas andra spänning av små DC omvandlare, ex vis -5 Volt, 18 Volt som behövs för olika kretsar.

Strömbaluner på de små koaxarna inuti IC-756PROIII.

Den som öppnat och tittat finner detta.

Ferritrör trädda på de små koaxialkablarna inuti riggen.

Dessa ingår i systemet att förhindra strålning från chassit. Den ser till att det råder balans och inte flyter HF ström på fel ställe.

Något man givetvis kunde sparat in pengar på, men vi talar om en högprestanda radio, där alla medel måste användas för att uppnå högsta prestanda.

IC-756PROIII har 50 MHz

Eller som man sade förr 6 meters bandet.

Den täcker i RX kontinuerligt upp till 59,99 MHz, så det går att lyssna lite på militär UKV trafik.

50 – 52 MHz kan man få sändning med PROIIIan.

Alla trafiksätt, även semiduplex om och när vi får repeaters på det bandet.

FM och tre olika bandbredder, både i RX och sändning.

Givetvis AM, men intressantast är dock SSB och Morse via CW mode.

Vad kan man då förvänta sig av 50 MHz bandet?

Först och främst förväntar sig PTS att du söker ett exklusivt tillstånd om du vill sända där.

Man kan dock ha trevligt med att bara lyssna.

Klipp till en liten söt dipol eller vertikal för 50 MHz och anslut till antennjack 2.

Såvida du inte satsar på en Yagi, 3 till 5 element ger storslaget resultat.

Vi lever i ett solfläcksminima och det är endast sporadiska öppningar att vänta nu.

Men våren och försommaren med sina sporadiska E skikt gör det spännande att vara beredd.

Känsligheten hos PROIIIan på 50 MHz är mycket god, jag tror knappast det skulle löna sig att gå längre, kanske någon dB med den allra bästa förstärkare. Men då måste den sitta vid antennen.

Så låt oss bara speca känsligheten på 50 MHz för IC-756PROIII som ”tillräcklig”.

Du kan själv bedöma genom att lyssna efter brus från antennen, hörs detta är mottagaren tillräckligt känslig.

Lämpligt är att sätta upp en bandskanning på 50 MHz, ex vis mellan 50,05 och 50.2 MHz. Låt den stå och skanna däremellan med öppen brusspärra i SSB mode. Ingen station kommer då undan ditt vakande öra.

Man kan även använda spektrumdisplayen, den minns vad som har varit igång på bandet.

Då slipper du höra bruset och kan se om det har varit aktivitet.

Vad kunde man ha sparat pengar på vid produktionen av IC-756PROIII ?

Ett enkelt svar, inget.

Skall man göra en högprestanda apparat finns ingen plats för billiga kompromisser.

Men vill man ändå förbilliga och göra en station som vid första intrycket verkar bra, så finns givetvis möjligheter att spara en krona här och där.

Ta exemplet med Preamp1 som innebehåller 50 komponenter, den kunde mycket väl ha varit en gammal vanlig FET förstärkare med 4 komponenter.

Att spara in på bandpassfiltren skulle varit möjligt, det betyder ju inte så mycket om de är breda eller branta.

Det är visserligen sant, inga mätmetoder i testerna ger utslag för smalare och brantare bandpassfilter i mottagarens början.

De jag kallar mottagarens yttertak.

Men i de här fallet skall vi nog se mer på anpassningen mot de andra stegen, blandare och preamp istället. Att dessa bandpassfilter är så välkonstruerade och består av dubbla antalet komponenter jämfört med någon konkurrerande rig, är en nödvändighet då de kringvarande stegens prestanda till stor del bygger på god anpassning stegen emellan.

Som i andra riggar kunde man ha sparat på komponenter som ger hög dämpning av spegelfrekvens, men ICOM inser att om det skulle finnas en stark station på just spegelfrekvensen, så förstör ju den mottagningen totalt om man försöker höra en svag signal.

Kunde man då har gjort en billigare DSP?

Ja men då faller prestanda, och som jag berättat om hör våra kunder skillnaden och då är det värt att ha en avancerad DSP som klarar biffen.

Jag finner inget man kunde spara på i IC-756PROIII allt har berättigande och kan förklara dess goda egenskaper.

Ok, man kanske kunde ha nöjt sig med en svartvit bildskärm.....

Genom att IC-756PROIII har dubbla mottagare

Kan man faktiskt ha koll på både 28 MHz och 50 MHz.

Den som är intresserad av de högsta HF banden kan på så viss ha stor koll på vad som händer.

Med en balanskontroll bestämmer man vilken nivå respektive mottagare skall ha i högtalaren.

Filtren i IC-756PROIII

Skapas helt i DSP enheten.

Man får helt fria händer att skapa de filter som passar var och en.

Man behöver inte köpa några extra filter, allt finns bara att göra dem som du vill ha dem.

Vid ny rigg, eller efter reset får man default filter som är en bra början.

Vid CW, den mode man kör Morse i, finns snabbval till tre bandbredder. 1,2 kHz, 500Hz och 250 Hz.

Dessa kan man skapa från 50 Hz till 3,6 kHz, brant eller mjukt filter allt efter smak.

I SSB likaså kan man välja tre snabbval inom samma område.

SSB-D dvs det mode där man kör fjärrskrift med tillkopplat modem, finns tre nya filterval.

Vilket filter man än valt kan påverkas med någon av PBT kontrollerna, men ser en grafisk bild som visar hur filtret förändras. När man vill tillbaka till inställt filter nollar man med en knapp PBT.

Större urval och möjligheter vad gäller filter finns inte ens i fantasin.

Filtrens egenskaper är avsevärt bättre än forna tiders kristallfilter.

Brantheten, ripplet, symmetrin är i det närmaste perfekt.

Jag har tidigare skrivit om hur bortskämda många blir, och när de kommer tillbaka till en rig med kristallfilter tror man att det är felaktiga, en PROIII är vandebildande.

Vad kunde ha varit bättre i IC-756PROIII ?

Bra fråga.....

Själv skulle jag ha velat ha en AM synkron detektor.

Större möjligheter att göra AM filter.

Jag saknar knappen som hittar en Morse stations exakta frekvens, den som finns på IC-7800.

Prestanda mässigt så bör denna rigg hålla i många år, och även vid nästa solfläcksmaxima, ja det är väl då man har störst glädje av den.

Ja vad kunde mer ha varit bättre??

Nog hade det varit kul om IC-756PROIII fanns i olika färger. Gul, Grön, blå, röd och svart. Eller varför inte en vit PROIII.

Eller att man kunde köpa nya skal till den, och stylingsatser etc.

Kul vore det oxo med DX antenner för varje band i fickformat i söta små väskor.

Uttag för lödkolv vore en bra finess för de som vill löda konakter.

Allvarligt sagt så är det svårt att finna på saker som kunde varit bättre, möjligen mer finesser och fler band med lägre pris.

Reset av IC-756PROIII

Man kan resetta riggen. Det ställer alla inställningar till dafualt.

Dvs en fabriks inställningar som gör att man lätt kan komma igång.

Det är så riggen är inställd när man packar upp den.

Minnen tas bort vid reset liksom allt antennavstämmaren har lärt sig om din antenn.

I början kan man bli osäker och vill börja om, om man misstänker sig ha ställt in lite för mycket här och där. Då kan det vara skönt att börja om med en reset.

Den som är van vid apparater av det här slaget behöver inte göra reset.

Att behöva resetta för att något ”hängt” sig är extremt ovanligt, för att inte säga att det aldrig har hänt. ICOM gör mycket stabila programvaror som inte behöver resettas av det skälet.

AGC i IC-756PROIII

Även AGC alstras av DSP enheten. Som jag tidigare nämnt idag styrs några av de steg som finns före DSP av AGC och därmed kan man reglera förstärkningen i mottagaren.

Kommer ni ihåg att det fanns en AGC styrd PIN dioddämpare i mottagarens början.

Detaljer som endast finns i påkostade mottagarkonstruktioner.

Slutligen styrs förstärkningen digitalt inom DSP enheten.

Tidskonstanterna är manuellt valbara. Inte bara snabb och långsam, (fast resp. slow).

Man kan välja tre snabbval, vilka man själv ställer in för respektive trafiksätt.

Ex vis i SSB 1, 3 och 6 sekunder.

AM, 0,5 1 och 4 sekunder.

Som jag brukar säga: AGC ger en mottagare sin skäl, i fallet IC-756PROIII kan man påverkad en skälen till sin spets.

Skall du köra en Morse test, då gäller ganska korta AGC tider, ex vis 0,2 0,5 och 1,5 sekunder.

Skall du ha en mjuk fin mottagare för söndags QSO på 3650 kHz ja då skall SSB tiden vara 6 sekunder eller att du nyttjar RF-gainet.

Tidigare ICOM stationer som har påkostad AGC med bl.a PIN dioddämpare, är IC-751, 761, 765, 781, 775 och 7800.

Systemet gör att regleringen av mottagarens känslighet får mycket stort reglerområde.

IC-756PROIII och telegrafisten

den som kör PSK-31 , Baudot Paktor etc finner snart att det är bekvämt att ha möjligheter till tre uppsättningar filter i SSB, då ju dessa trafiksätt körs i AFSK via acc konakter bak.

Den som kör Morse med IC-756PROIII finner att den inbyggda elbuggen funkar utmärkt, han kommer att tycka mycket om alla filtermöjligheter, ner till 50 Hz bandbredd.

Han kommer att uppskatta möjligheten att justera stigtiden på Morsetecknen i sändning. Från 4 till 8 ms.

Morsetelegrafisten uppskattar även det mycket rena ljud och den klara tydliga brusfria tonen i mottagaren. Att justera tonhöjden vid Morse mottagning är enkelt med Pitch knappen, obs att sidetone följer i frekvens vald pitch. De tär lätt att sväva in sig exakt på en Morsestation med hjälpa av sidetonen.

Semi och full BK ger möjligheter att köra en smidig trafik.

Den inbyggda minnesbuggen hjälper till att köra snabba korta test QSO.

Genom att de smal filtren kan väljas som skarpa eller mjuka kan man anpassa inom vida gränser hur mottagaren skall låta. Skarpa filter kan vara lite ovant jämfört med forna tiders kristallfilter. Därför kan man använda de mjuka filtren när det inte är så stora krav på branthet.

IC-756PROIII displayen och fronten

IC-756PROIII har en LCD TFT skärm, den visar frekvens, spektra och all information, exvis filter, pbt-lägen. Man får snabbt en massa information som tack vare färgen är överskådlig och enkelt att överblicka. God kontrast och hög skärpa gör det möjligt även för den lite äldre radioamatören att se tydligt.

Bakgrundsbelysningen sker med ett litet lysrör, (plasma lampa) detta drivs av en hög växelspänning av hög frekvens. En liten DC till AC omvandlare som är reglerad för att kunna dimma ner ljusstyrkan. Det går att välja flera olika färger och fonter.

Frontpanelen har dessutom en väldig massa knappar och rattar, som sig bör på en amatörradiostation.

Alla sådana knappar och potentiometrar läses av en logic på fronten.

Dvs logiken snurrar runt hela tiden och kollar om någon trycker på en knapp eller vrider på en pot.

Så funkar ett tangentbord till datorn oxo.

Genom denna princip kan man få bort kontaktstudsar. Dessutom slipper man en massa kabeldragning. Man slipper skärmade sladdar till lågnivåpottar.

Ut från logiken kommer sedan digitala pulståg som avkodas på de övriga korten vid exvis LF VCA. Där volymen då ställes.

På det här viset blir det inte särskilt många ledningar från fronten till övriga kretskort.

Detta är ett exempel på hur man med digital teknik kan spara in på sladdar, manuellt kopplingsarbete, kabelstammar men ändå åstadkomma något som är bättre än forna tiders metoder.

Låt oss titta på mikrofonkonakten, då ser vi att alla ledningar från denna är avkopplade med drosslar och kondingar. Dvs man gör vad som är möjligt för att hindra HF feedback den vägen. Lägg märke till att även mikrofonledningens skärm är avkopplad på detta viset.

Avsikten är att förhindra HF att knalla ut i mikrofonen om man får HF i chassit.

VFO ratten är annars det dominerande på fronten, den består av en precisionslagrad enkoder. Ser ut som en potentiometer, men dess utsignal är två pulståg, 90 grader förskjutna. Genom detta kan logiken beräkna åt vilket håll den vrids och med hjälp av pulserna sedan räkna upp eller ner frekvensen, som PLL skall alstra. Samtidigt presenteras frekvensen i siffror på displayen. En mekanisk friktionsgrej finns så att användaren kan göra VFO så trög som han vill ha den.

IC-756PROIII har en analog S-meter, ett litet fint graderat vridspoleinstrument, bakgrundsbelyst med två små vita LED.

Kanske är detta en av de allra sista radiostationerna med vridspole instrument?

En sådan är idag dyr jämfört med LED eller LCD instrument.

Han som lindar vridspolar har gått i pension och vi kommer nog inte att få se sådana mer.

Man kan mäta även med displayen, tryck länge på meter knappen så uppträder alla skalor på LCD skärmen. Man ser Po, SWR, ALC och Ström på en gång.

Många har sett instrumenten på IC-7800, men där är de konstgjorda, men slående lika vridspoleinstrument.

IC-756PROIII har transverterutgång

Eller ingång.

Det är numera ganska sällsynt att man använder transverter, vilket är en apparat som blandar om ett kortvågsband, vanligen 28 MHz till 144 eller 432 MHz.

Så en transverter är en apparat med både omvandlare för mottagning och sändning.

När IC-756PROIII sätts i transvertermode kopplas PA bort, även HF antenner kopplas bort.

In kopplas istället kontakten till transvertern.

I den jacken kan man då få ut en lågnivå och ta in en mottagarsignal.

Man behöver inte koppla bort några sladdar eller vara rädd för att köra ut effekt på HF när den kör via transverter.

Bekvämt men det krävs lite kablage och kunskap.

Varför kör man då transverter?

Förr var det helt enkelt därför att det inte fanns VHF eller UHF allmode stationer.

Man kunde inte köpa en transiver för 144 MHz SSB eller Morse.

Idag kan man det och till ett mycket bra pris, exvis IC-910H.

Anledningen till att man ändå använder transverter med IC-756PROIII är att man jagar superprestanda.

Ingen VHF station kommer i närheten av PROIIIans prestanda, vad gäller brussidband, selektivitet och renhet. Men då gäller givetvis att använda en lika bra transverter.

Försök bara inte med en gammal 70 eller 80 tals transverter, det blir bara skit, spurrar brus och dålig känslighet. Risk för skador på PROIIIan om transvertern har rör PA.

Skall man göra det här får man punga ut med en transverter som kostar som en IC-910H.

Men då kan man bygga upp en EME station. Med exvis 8 x 15 element.

Då kan man komma någon dB djupare ner i mörkret på 144 MHz.

SDR Software Defined Radio.

Många frågar sig hur man skall jämföra en sådan med IC-756PROIII eller övriga ICOMs riggar med DSP MF.

Det finns ju ”svarta” lådor som man kopplar till datorn, och med programvara blir det en tjusig radio på skärmen, den svarta lådan innehåller de analoga delarna, dvs blandare frekvensyntes och MF. En MF som sedan körs in i Datorns ljudkort som ju faktiskt är en DSP.

Men programvara kan man då åstadkomma likanden saker som vi ser i IC-756PROIII.

Det verkar ju vara praktiskt, förutom att strömförbrukningen och priset blir ganska högt förstås.

Låt oss titta på ljudkortet så finner vi att det är bara frågan om en enklare DSP med upplösning som duger till CD ljudkvalitet, och c:a 20 bitars upplösning.

DSP i IC-756PROIII är en 32 Bitars sak, dvs en otroligt mycket större upplösning os faktisk används i bildsammanhang.

DSP i Datorns ljudkort kommer inte ens i närheten av de möjligheter och prestanda som DSP i en IC-756PROIII kan erbjuda.

Vi talar därför om mottagare i klass med världsradio eller lite mer, om man skall köra SDR.

Ser vi ICOMs R1500, eller R2500 så är de ”svarta lådor”, dvs delvis SDR mottagare.

Dessa har sitt användningsområde men kan aldrig ens bli i närheten av den kvalitet som de ICOM stationer med 32 Bitars DSP kan erbjuda. Dvs IC-7000, 7400, 756PROall, R9500, 7800.

Problemet med en SDR är att datorn skall bytas ut hela tiden, plötsligt med ett nytt OS, som gör att även den svarta lådan inte vill mera.

Exvis en radiolivslängd för en ICOM på 30 år skulle kräva c:a 10 st nya datorer....

Vanligen består därför en sk SDR av nästan en hel radio, det kan vara vanliga kristallfilter trots att man föreställer sig att det är en SDR radio.

Man använder LF som sista MF och behandlar den i datorns ljudkort som en sista MF, och sätter filter signalbehandlingsmöjligheter på LF signalen. I de här fallen blir ju datorn bara en ersättning till frontpanelen, och tillverkaren har sparat in pengar på att slippa strömbrytare och rattar.

Kunden måste köpa till en hel dator för att få tillgång till reglage.

Men tanke på att rattar, frontpanelen, display och pottar är en stor del i kostnaden finns ju pengar att spara, åtminstone på produktionsidan. Köparen får kanske inte vad han väntar sig av DSP radio om man jämför med en IC-756PROIII.

Låt mig återkomma med en på djupet beskrivning av ICOMs svarta lådor, IC-R1500 och 2500.

Ersätter tidigare PCR-100 och 1000.

Behöver man då en så här bra radiostation?

Många har ställt både sig själv och mig frågan.

Jag har varit med om att de lite mer blygsamma tycker att det nog duger med något enklare , eller att man inte är värd en så bra grej.

Men vem bestämmer om man är värd en bra radiostation?

Knappast någon inom familjen inte.... men

Det finns exempel på att det faktiskt har hänt inom familjen, XYL tycker att han skall kosta på sig en PROIII.

Jag brukar vända på saken och tycker att den så blygsamme minsann är väl värd något av det bästa, men många kämpiga år på jobbet, snart pension, och som ser fram emot hobbyn, nog är han värd det han kan unna sig.

Det är ganska enkelt att få folk att inse att det förhåller sig så här, titta bara ut på gatan, 20 åringar som kör bilar för 400 tusen, inte katten är de värda den bilen....

Så svaret är enkelt, du behöver den här radion och skall unna dig det du alltid velat.

Det är ett tydligt bevis på att du lever och har lite pojktag kvar i kroppen om du önskar dig något i topp.

Ser vi sedan på frågan rent tekniskt, dvs om man behöver så bra radio för att höra något, får vi se det på ett annat sätt.

Men har vi stora krav på mottagare och sändare och har kunskap och intresse, eller vill kunna köra stora antenner även vid nästa solfläcksmaxima, ja då behövs prestanda långt över 100dB IP.

Givetvis kan vi köra många trevliga QSO men enklare radio.

Men jag har hört tillräckligt för att veta att det idag säljs så dåliga apparater att det lätt kan ta död på intresset för hobbyn.

Men hör man då mer med en IC-756PROIII?

Ja om jag får tro rapporter från användare.

Det lär väl enkelt, bara att skylla på PROIII ägarna.

Jag skall villigt erkänna att det gör sig inte helt skälv att bedöma om man hör bättre eller sämre med en IC-756PROIII, det beror givetvis på vad man jämför med.

Dock vet jag att jämförelser med dyrare radio av andra fabrikat faktiskt har utfallit med vist till PRPIII. Jag är inte förvånad, men ändå imponerad av att många trots allt hör vad de håller på med.

Svaret är att alla behöver minst en IC-756PROIII.

Försök göra ett eget blockschema (inlärning)

Genom att försöka rita lite när du läser detta om IC-756PROIII, det kan bidra till förståelsen.

Rita block och förbind efter hand som du läser texterna. Kolla om du får ihop det.

Är du intresserad av en PROIII och vill veta mer och kunna mer om vad du tänker köpa, försök då att göra dig en bild av hur den funkar.

Ett bra sätt är att rita.

Ett sätt om du missar något, inte förstår vad jag menar, ja varför inte fråga då. Kanske jag har uttryckt mig luddigt.

Eller så är det du som fattar trögt....

Men resultatet bör vara att alla som intresserar sig skall förstå. Det finns inget att dölja under hufven på en IC-756PROIII.

Givetvis finns det radioamatörer som inte vill tränga ner i djupet så här. Kanske jag kan omvända några genom dagens brev.

Kom bara ihåg att jag kommer aldrig att håna den som ställer frågor, hur dumma de än är.

Jag vet att skälet till att frågor ställs är att frågeställaren inte vet. Att frågor inte ställs är dock ett större problem. Det kan leda till att kunskap inte bildas i mångas hjärnor. Samt att fel kunskap permanentas, vilket är mycket allvarligt-

Riktiga tekniker leker med 50 Ohms byggklossar. (bygg själv och teknik)

50 Ohms byggklossar????

En tekniker som gör mätningar på radio, EMC, antenner eller nätverk använder instrument som har 50 Ohm in och ut.

De går då att sammankoppla utan alltör stora problem, även över fabrikatsgränser.

Det finns ett gränssnitt mellan analoga block. Som gör att de kan kombineras till mätuppkopplingar och system.

Idag har vi grävt i IC-756PROIII och funnit att anpassning mellan enheter, block, steg är viktig, liksom vid mätning med instrument.

Att bygga med 50 Ohms byggklossar som radioamatör är fullt möjligt och ganska kul.

Ett typisk exempel är när VHF amatören bygger ett extra HF steg för 144 MHz, med lågt brus och smalbandbredd. Den är en 50 Ohms byggkloss och kan lätt sättas in mellan antennen som är 50 Ohm, kablarna som är 50 Ohms och riggen som har en 50 Ohms ingångsimpedans.

Andra saker är att bygga en SWR mätare som är en typsikt 50 Ohms ”kloss.”

Att bygga en fabriksgjord transiver som IC-756PROIII, och få unika prestanda kan i vissa steg kräva att man bygger på likande sätt, dvs med 50 Ohms byggklossar.

När man sedan skaffar ett PA har man köpt sig en ny 50 Ohms byggkloss. En stor en......

För en tid sedan fanns i en tysk HAM tidning en följeserie som författaren kallade 50 Ohmstechnik.

Han beskrev det ena efter det andra 50 Ohms blocket, eller byggklossen.

Artikelserien finns numera som en bok hos DARC. Rekommenderas!

Oscillatorer av olika slag med kristall eller frisvängande, men med 50 Ohm utimpedans.

Förstärkarsteg, optimerade för hög förstärkning, minsta brus, högsta dynamik, max uteffekt, minsta distorsion, avstämda dito av alla typer och alla med 50 Ohm.

Tänk dig en låda med sådana byggklossar, var och en färdigbyggd, provad och väl specificerad.

Med dessa kan du snart snabbt bygga upp vad du vill. Tillfälliga eller permanenta projekt.

Givetvis blir det dyrare än att försöka få enkla kretslösningar att göra många saker på en gång.

Men en massa problem när stegens skall sammankopplas uteblir.

Det går att ha 50 Ohms kablar mellan klossarna.

En sådan byggkloss har då två eller fler BNC konakter, en DC anslutning per kloss.

Skaffar och bygger man en del sådana här klossar, kan man även passa in köpegrejer som en beg signalgenerator. Man kan bygga sig en AM sändare av en gammal signalgenerator några bredbandsförstärkarklossar och ett PA.

Tittar vi vad som finns i ett dyrt instrument, exvis en frekvensräknare, signalgenerator eller en spektrumanalysator finner vi ofta att den består av stegvis konstruerade block, förbundna med koaxialsladdar. Dyrt men en möjlighet att bygga små serier med högsta prestanda. Vi talar om mätinstrument i prisklasser över några hundra tusen kronor.

När det behövs system av mätinstrument måste man ibland välja separata instrument som vart och ett är bäst på någon egenskap, koppla ihop dem som byggklossar och mäta.

En av de viktigaste byggklossarna är dock dämpare, man bygger sig små dämpare i form av byggklossar, med 3 ,6 eller 10 dB dämpning och bred frekvensgång.

Dessa används när vi ytterligare vill förbättra någon annan aktiv kloss egenskaper, och inte minst förbättra anpassningen.

Finner ni en viss likhet med IC-756PROIII innanmäte nu?

Många mikrovågsbyggen är gjorda av 50 Ohms byggklossar

Man köper exvis färdiga block, blandare för mikrovåg, förstärkare, filter och kopplar ihop dem med koax. allt 50 Ohm.

En kommersiellt bygd sattelit kan vara byggd av sådan byggklossar, en stor plåt där man skrivar fast de olika blocken och kopplar ihop med kaox. Sen har man en mikrovågsmottagare eller sändare med de egenskaper man vill ha. Dyrt men möjligt och ofta praktiskt vid små seriebyggen.

Ibland syns det inte att man byggt med klossar, utan en konstruktion kan var uppbyggd på ett kretskort med relativt separata block, 50 Ohm och små striplines mellan direkt etsade på ett kort. Striplines är 50 Ohms koaxialkablar mellan blocken. Men det ser inte ut så direkt.

600 Ohms byggklossar, något ljudteknikern leker med. (teknik)

På samma vis har det utvecklats instrument, ljudprocessorer, mikrofoner och förstärkare med 600 Ohms impedans.

För oss radioamatörer som inte har så högra krav på ljudet, eller som har korta sladdar behöver inte krångla med anpassning över huvudtaget. Det låter bra ändå.

600 Ohms byggklossar är ofta uppbyggda med balanserade signaler, med en skärm över alltihopa.

Balanserad och galvaniskt skilda saker, baluner och transformatorer.

Men en sort byggklossar är det trots allt.

Vi radioamatörer, eller ljudamatörer kan även vi bygga oss små byggklossar för LF.

Det duger väl med obalanserade saker och inga stora krav på anpassning.

Det räcker att hålla isär hög och lågOhmigt, samt högtalar impedans.

Ett bra komplement till våra 50 Ohms klossar är då en kloss med LF slutsteg, exvis lågOhmigt in 100 – 5000 Ohm och högtalar impedans ut 4 – 8 Ohm och 1 – 5 Watt. 12 Volt.

En sådan kloss är bra att ha, liksom en mikrofonförstärkare. Den kan ha två ingångar, en lågOhmig 100 – 5000 Ohm och en högOhmig, lika med mer än 50 kOhm. 12 Volt och ställbar förstärkning.

Ett annat block kan ha tonkontroller.

LF blocken kan duga med bara enkla anpassningar. 2 – 16 Ohm, 100 – 5000 Ohm och mer än 50 kOhm.

Vill man gå mer på djupet, gäller givetvis mer noga 600 Ohms grejer, och balanserat.

För den forna telefontekniken, dvs med mycket långa ledningar har 600 Ohms tekniken varit mycket viktig.

SM7HMS Folke vet mer om AM och brusspärrar.

Med anledning av förra nyhetsbrevet skriver han så här:

Intressant föredrag om AM.

Detta modulationssätt borde inte glömmas bort, men faller tyvärr tillbaka

mer och mer för olika digitala överföringssätt på de traditionella "AM-banden".

I USA kör man AM-stereo på sina lokala småsändare, oftast med Motorolas system

"C-QUAM (Compatible QUadrature Amplitude Modulation)"

Även här i SM har vi någorlunda effektiva BC-sändare igång på AM. T.ex Sölvesborgssändaren

som ligger nästgårds, den har 600 kW output och 2 MW som bäst ERP i SO-NV riktning.

Det hade kostat på att amplitudmodulera på "gamla viset" med högnivåmodulator osv, man

kör i stället med PDM (Pulse Density Modulation) och uppnår runt 70% total verkningsgrad.

Dessutom har man DAM (Dynamisk Amplitudmodulering) som innebär att bärvågseffekten

sänks lite när ingen information finns att modulera ut. Sändaren konstruerades i början av 80-talet,

så man (Telefunken) var väl framme med tekniken. Lite pumpande blir det på AGC:n i vissa

mottagare men i stort funkar det bra, brukar lyssna lite på Radio Sweden när jag reser utomlands,

oftast via en IC-R20, nu solar jag mig i Roys beröm...) När MV 1179 kHz tar slut så går alltid 6065 kHz in, funkar utmärkt på balkongen på nån av Kanarieöarna t.ex.

På tal om brusspärrar och bra eller dåliga dylika. Sonab (och tidigare AGA) hade en radioserie (vanlig smalbands FM för 80-160-400 bandet) som hette MRU på sin tid. Den hade en brusspärr som var eller är bland det bästa jag stött på. Vid svag signalstyrka lämnades en liten bruskvast i mottagaren för att inte talet skulle klippas när det fluttrade lite, som sedan gradvis minskades till noll (och då menar jag noll) när nivån gick upp osv. Vid hyfsad signal var det som att använda snabbtelefon, ingen tillstymmelse till bruskvast när motstationen slutade sända.

Sånt hör man sällan idag i "moderna" FM-mottagare, och då kommer dagens fråga: På film och TV nu för tiden envisas man med att lägga in en kraftig bruskvast FÖRE sändningen när man vill visa att nån sänder i komradio osv. Skit samma att man ser att de inte trycker in PTT-knappen osv men varför detta brus på "fel ställe",

vaffö gör de på dette viset???

Förr var det bara i enstaka fall man missade eller fick fel för sig, nu gör alla likadant. I Australien kör man väl SSB eller möjligen AM på sina kortvågsriggar i TV-serien "Royal Flying Doctors", men man envisas med att lägga in ett väl hörbart FM-brus ändå för säkerhets skull. Se där, dagens i-landsproblem att fundera på...)

/Folke -7HMS

Roys kommenterar

Tack Folke för massor av god kunskap.

Jag är säker på att många som är med på mejlingslistan uppskattar att det kommer mer kunskap på det här sättet.

Smart att det finns nya metoder att göra AM sändare effektivare, så återigen, lyssna på 1179 kHz och försök höra hur den låter och inse detta med DAM som Folke berättar om.

( gå tillbaka och se vad DAM bettyder, om du missade det i Folkes text)

Snart har vi ingen sådan sändare, Norge har ju stängt av sin, dvs 1314 kHz är död och begraven.

Finland verkar ha stängt av sin på 963 kHz, men jag har inte bekräftat detta.

6065 kHz är som Folke säger en av Sveriges utlandsändare som ofta hörs nationellt.

Brussvansar har jag varit inne på i dessa brev förr.

Bl.a. har jag berättat om ICOMs FM stationer där man kan välja lång eller kort brussvans och vad det skall vara bra för.

Detta med brussvans på film, i hjältens komradio, ja vad allt permanentar man inte med film för felaktigheter. Jag såg en snutt av en film där ”hjälten” hade en HF SSB manpack kopplad till nån sorts sattelitantenn....

Alla bilar smäller om de kör av vägen, alla som får ett skott i magen slängs ut genom vinduvet.

Det lär finna en sajt där man gör vetenskap av alla fenomen på film. Exvis hur man i någon rymdfilm, Sience Fiction, gjort ljudlösa explosioner ute i rymden, Rätt! Ljud kan inte bildas eller fortplantas i vakum.

Detta med vissa ljudillustrationer på film, när pressen kommer och fotograferar hörs ljudet av motordrivna kameror, klick vrrr klick vrr i massor. Men vem kör med sådana idag?

Digitalkameror som inte har motor som drar fram film, lika fan håller man på med det gamla ljudet.

Och inte minst motorn hörs först och sedan klicket. Dvs vrrr klick, vrrr klick. Dvs ett digitalt framställt ljud som skall illustrera pressen.

Att man sedan visar filmrullar när TV skall visa en film, ja vilka unga vet vad film och projektorer är idag?

Film är ju en platta, en DVD....

Sen att lägga på digitala repor för att få en film att se äldre ut, ja man kan gråta.

Men låt oss sluta gnälla, och ta saken i egna händer.

Dvs skit i TV och kör radio istället.

Kanske en kul finess att lägga till i ICOMs riggar, valbart brussvansljud även i SSB.

En form av roger pip som funkar i SSB.

Smart.... Skall faktiskt ta och föreslå detta hos ICOM Japan.

Germanium dioder (junkbox teknik)

Vad skall man ha dem till?

Några av de första dioderna var gjorda av Germanium, det låter väl gammal modigt och bra.

Men trots detta används just Ge (Ge=Germanium, en halvledare) dioder i många detektorer.

Inte minst i AM detektorer.

Men framför allt HF detektorer i effekt, och stående våg mätare.

I en modern automatisk antenntuner finns flera olika detektorer, en för SWR, en för HF spänning, en för HF antennström, en för antennresistans och ibland fler.

Det kan finnas 8 Ge dioder.

Många har byggt SWR mätare, många äger en manuell antenntuner med SWR och effektmätare.

Många har en snygg DAIWA korsvisande mätare för fram och back effekt.

Men många äger inte en enda Germanium diod.

Vad skall man ha Germanium dioder till frågade jag mig under rubriken ovan.

Det vet ni nu va?

Ni skall ha dem som reservdelar i junkboxen, för framtida reparationer och byggen.

Men hur får man tag på dem?

Bra fråga, SRS har på lager som reservdelar, men en dag tar de slut.

Gå på Ge Diod jakt, är enda chansen.

Försöker du med Si (Si = Silicon, sv kisel en halvledare) dioder, ja det bör gå men du måste rita om skalan och kalibrera om mätaren.

Kanske det går med Schottky dioder.

Mitt råd är att försöka skaffa sig en liten reserv med sådana dioder.

I gamla radioapparater kan man hitta OA79, 85 etc, de är Ge dioder, svarta av glas med en röd sida..

1N60 är en klassiker som passar i alla HF detektorer.

AA114 och likande är oxo Ge dioder, som är värda att spara och bunkra.

Många har en digitalvoltmeter med diodmätare på, lär dig bruka den för att klassificera dina junkbox dioder.

En vacker dag är världen utan Ge dioder, vad gör vi då?

Jag såg på TRADERA att någon sålde en hel påse med OA79.

I ELFA börjar det ta slut på Ge dioder.

Håll ögat öppet på vårens loppisar. Ge dioder är ofta av glas och genomskinliga, med ett streck.

Man kan med lupp se att det finns en liten catwhisker i dem.

(Catwisker, en smal tråd som petar på Germanium kristallen)

1K60 är Japans 1N60.

Jag förmodar att det finns Ge dioder i ytmonterat utförande bland ICOM reservdelarna, skall kolla detta nån gång.

Det konstigaste är att Ge dioder i just de detektorer jag talar om går sönder, och det går inte att mäta fram felet, det är bara SWR bryggan som blir knasig. Då behövs reservdioder.

Detta sker som jag tidigare berättat om, när man har mycket HF i chassit.

Hamstra Ge dioder!

Dåliga 27 MHz apparater.

Jag kanske klagade för mycket på dåliga 27 MHz apparater förra gången, saken är nog den att jag var lite tidigare än de som haft synpunkter.

Jag kom i kontakt med PR radio redan i mitten av 60 talet. Och då var det apparater byggda redan på tidigt 60 tal. Exvis Amerikanska EICO, rörstationer nästan helt befriade från selektivitet.

Samtidigt fanns Svenskbyggda rörstationer som var mycket bra. Dyra dock, och för proffs bruk.

De bärbara jag tänkte på kunde vara byggda av 7 – 10 transistorer, och var därmed mycket enkla och inte så bra, milt sagt.... Jag vet att apparaterna började bli lite bättre in på 70 talet. Men då blev jag radioamatör och lämnade 27 MHz. Jag vet att jag mätte upp 6 dB spegelfrekvensdämpning...

Så vi är nog lite olika i tid.

Men trots detta kunde man med 4 transistorer i mottagaren plus en LF förstärkare, köra USA på 27 MHz med AM och 2 Watt ut till en GP.

Vårt dynamiska språk (statistik)

Ibland ser man statistik, exvis: ”6,7 på en tiogradig skala tycker att antenner är fula”.

Men är då detta inte en 100 gradig skala?

Man ser ibland 57,5 på en hundragradig skala, är då inte det en 1000 delad skala.

Finessen med att bedöma något efter exvis en femgradig skala är ju att förenkla statistiken så att den blir enkel att förstå.

Men sätter man en decimal har man gjort den tio ggr större.

Nyord 2007

Vid den här tiden på året brukar det vara aktuellt med nya ord.

Jag har inte haft tid att göra så mycket i det ämnet än, men visst finns det sådana.

”Tjejkött! Som betyder kyckling bl.a.

Eller som jag hörde i morse på ekonyheterna, ”kärninflation”. Det är dock i USA fenomen finns men eftersom ordet redan översatts finns det i SM. Vad det betyder??? Bra fråga......

Förmodligen handlar det som vanligt med nya ord inom politiken att förnedra någon politisk motståndare, att dölja sanningar genom nya ord och mätmetoder.

Skall bli spännande att se vad det kommer att betyda i SM, och vad det skall syfta till, dvs hur man använder det för att förleda oss, nästan vanliga människor.

Den som vill se fler nyord söker bara på nyord.

Dåligt med nya ord inom hobbyn, men det är nära till hands att SKIP kommer att betyda konditioner snart, och att QRZ kommer att betyda allmänt anrop.

Roligheter

Lite Bellmanhistorier denna gång.

Kanske man kunde byta ut personerna mot tre radioamatörer.

Det var en gång tre radioamatörer, SM4XXX, SM5ZZZ och SM6YYY

Bellman och en lapp och en finne skulle ta sig över en å.

Där fanns en båt, men den rymde bara en person åt gången.

Alla tre lyckades ta sig över på samma gång. Hur gjorde de?

Jo, Bellman rodde, lappen satte sig på hans byxknä och finnen på hans näsa.

Det var en gång en norrman, en dansk och Bellman.

De satt och diskuterade vem som hade den svåraste barndomen.

Först så sa norrmannen:
- Jag fick stryk varje dag i veckan av pappa, utom på söndagarna, för då fick jag stryk av mamma.

Sen sa dansken:
- Jag vaknade varje morgon av att min farbror spikade fast spikar i mitt huvud.

Till sist sa Bellman:
- Barndom? Vadå barndom? Jag hade ingen barndom. Jag föddes vuxen.

Det var en tysk en dansk och så Bellman som flög.

Flygplanet höll på att störta pga av övervikt, och piloten bad passagerarna att slänga ut en sak var.

Tysken slängde ut en banan, dansken ett äpple och Bellman en bomb. När dom hade landat kom en flicka gråtande och sa:
- Jag fick en banan i huvudet!

Tysken bad henne om förlåtelse. Efter en stund kom en pojke gråtande och sa:
- Jag fick ett äpple i huvudet.

Dansken bad då pojken om förlåtelse. Efter ytterligare en stund kom en pojke skrattande och sa:
- När jag fes så sprängdes skolan!!

De

Roy, ÄssÄmFyraFotPeDahl